Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - Lophis ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lopp i Hafwet war nära, sprang han
öfwer nätet, och tilbaka up i forsen.
Då Asarne sågo hwarst han nu ställde
sitt lopp, tågade de åter up til
wattufallet och delade sig i twå hopar.
Thor wadade midti floden, ut emot
hafwet. Loke hade nu walet antingen
at med lifsfara sätta ut i sjön, eller
at löpa öfwer näten. Det sista gjorde
han med mycken raskhet. Thor grep
efter honom, men han halkade i
handen, så at Thor först fick honom
rätt fast wid stjerten: af denna
anledning är laxen spetsig baktil. –
Nu war ingen nåd för Loke. De
förde honom ned i en håla, och togo 3
klippstycken, som de upreste och sloqo
hål igenom. Derpå togo de L:s söner,
Wale och Narwe. Wale
förwandlades til warg, hwarefter han sönderref
sin broder, med hwars tarmar
Asarne bundo Loke öfwer de tre
klippspetsarne. Den ena stod under hans
skuldror, den andra under länderna, o. den
tredje under knäwecken, och blefwo
handen til jern. – Skade hängde
upöfwer honom en etterorm, så at
giftet skulle drypa ned i ansigtet. Hans
maka Sigyn sitter hos honom o.
håller et kar under. När karet blifwer
fullt och hon står ut ettret, dryper
det emedlertid i ansigtet, hwarwid L.
rycker på sig så starkt, at hela jorden
skakar: detta är orsaken til jordskalf.
Der ligger Loke fjettrad til Ragnarök.
LOPHIS, en flod i Bæotien.
Nejden omkring Haliartes saknade
watten, så at folket led mycken brist
derpå. En af de förnämste gick at
rådfråga oraklet i Delphi, och erhöll til
swar at han borde wända om til
Haliartes, och döda den första som han
träffade på hemwägen. En ung gosse,
wid namn Lophis, son af
Parthenomenes, war den förste som mötte
honom, och blef genomborrad af hans
swärd. L. sprang hit och dit, och
öfwerallt der hans blod droppade på
jorden, upwällde källsprång.
LOPTE är densamme som LOKE.
LOTIS, en dotter af Neptunus. Hon
flydde undan Priapi förföljelser, och
förwandlades i et träd som bar
hennes namn.
LOTOPHAGER, et gammalt
folkslag i Afrika. Då Ulysses blef
wäderdrifwen til deras kust, skickade han 2
af sina kamrater, dem inwånarne
gåfwo at smaka af deras Lotus-frukt.
Werkan deraf infann sig snart.
Grekerne glömde föräldrar och
fadrenesland, och måste med wåld ryckas ifrån
et land som frambragte en så härlig
frukt, och åter föras om bord.
LOTOS (Diospyros Lotus Linn.).
På egyptiska monumenter ser man
Isis sittande på en blomma, wanligen
kallad Lotus-blomma. Plutarchus
säger at Egyptierne måla Solen född
ur denna blomma. Den finnes äfwen
målad såsom en yngling, med
strålkrona, sittande på en Lotus; icke
derföre at de tro solen wara så född,
utan emedan de på et allegoriskt sätt
föreställa nästan allting. L. är en
wattenplanta som wäxer uti Nilen, med
knopp och frön liknande wallmo. Hon
finnes i Egyptiernes mysterier, i ans.
til det förhållande hwari de trodde at
denna wäxt stod til solen, wid hwars
upgång hon upkom ur wattnet, men
wid dess nedgång åter sänkte sig
derunder. Lotusblomman war ock helgad
åt Apollo och Venus, emedan den ofta
åtföljer deras bildstoder. Det finnes
en annan art L., kallad persea, hwars
blad likna lagerns, men äro något
större; frukten liknar et päron, m. en
kärna som har kastanjesmak. Trädets
fägring, som alltid är grönt, bladens
aromatiska lukt, deras likhet med en
tunga, och kärnans hjertform, gifwa
anledning til de mysterier Egyptierne
derwid fästat, emedan de hade helgat
blomman åt Isis, och lade dess frukt
på sina afgudars hufwuden, stundom
hel, stundom öppnad, för at wisa
kärnan. Polybius säger at den mognade
frukten torkas och hopmales med säd.
Då han males med watten, får man
en dryck, som smakar likt
honingsblandadt win. Jfr LOTOPHAGER.
1. LOTT (Sinneb. lär.). Romarne
föreställde den under bild af en
qwinna, emedan latinska ordet Sors är fem.
Ovidius gör henne til Saturni
äldsta dotter. Det ser äfwen ut såsom
hade man dyrkat henne likasom Ödet
och Slumpen. På en gammal romersk
medalj, der ordet ’Sors’ förekommer i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
