Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - Magerne ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(61)
kommo ibland de gamle Perserne, och förderfwade
renheten af deras Gudstjenst. Den dyrkan Perserne
wisade elden, war blott och bart religiös. Til eldens
ära upbyggde de tempel, som kallades Pyréer, gjorde
beläten som föreställde detta element, buro dem i
procession och anställde offer åt dem. De nyttjade en
träklubba för at döda offerdjuren. Templen bestodo i
wida instängda platser, der i midten stod et slags
altare ell. eldstad, hwarpå M. underhöllo en beständig
eld med en myckenhet aska. Framför denna eld uplåste
de sina böner och förrättade sin gudstjenst. Hufwudet
war betäckt med en mitra, hwars breda band betackte
munnen och nästan hela ansigtet; i handen höllo de
ris. Emot bruket hos Perserne, begrofwo desse Mager
sina döda.
MAGERNE, religionens tjenare hos Perserne. De njöto et
utmärkt anseende, och woro lika eftersökte af de
förnäme och af menigheten. Dem anförtroddes prinsarnes
upfostran, och Guidas säger, at ingen konung blef
krönt förrän han undergått et slags examen inför M.
Darius, Hystaspis son, ansåg för en synnerlig ära at
låta rista på sin grafwård, at han blifwit
fullkomligen underwist i alla deras kunskaper. Hwad
Gudsdyrkan angår, wille de aldrig weta af tempel ell.
altaren, och sade at man förringade Guds majestät.
Hans som upfyller allt med sin narwaro och sina
wälgerningar, då man, snart sagdt, instängde detta
majestät inom murar, Derföre, när Perserne wille
förrätta sin Gudstjenst, begåfwo de sig til de högsta
berg och nedkastade sig der för Jupiter, d.ä, för
sjelfwa himmelen, den de trodde wara helt och hållet
genomträngd af Gudomligheten, och der anställde de
sina offer. M. trodde et slags astronomisk
själawandrjng, helt olika den som Pythagoras antog. De
sade, at själarne efter döden nödgades gå genom 7
portar, hwilket pastod i flera millioner år, innan de
hunno fram til Solen, som är den empyreiska himmelen,
eller de saliges hemwist. Hwar port, som war af olika
byggnadssätt, bestod af en särskilt metall, och Gud
hade ställt den i den planeten som presiderar för
samma metall. Den första war i Saturnus, och den sista
i Venus. Som ingenting war mera hemlighetsfullt än
denna själawandring, föreställdes den under bild af en
mycket hög stege, delad i 7 afsatser, hwar med sitt
märke och sin färg; detta kallades den stora
revolutionen i himla- och jordkropparne, samt naturens
hela fulländning. – Enligt den lärde Engelsmannen
Thomas Hyde, kände M. blott ett enda Högsta Wäsende,
hwars symbol war elden; och om de wisade detta element
en religiös dyrkan, hade den blott afseende på den
Gudamagt han föreställde. Denna, religion, som kallas
Magismus, finnes ännu hos Guebrerne, hwaraf lemningar
skola finnas qwar i Asien. Zoroaster anses wara dess
stiftare och chef för M., presten han kallade Hyrbad
eller Harbood. M. hos Parsis ell. Guebrerne raka
endast kindbenen, hafwa ganska långt och yfwigt skägg
på hakan, men nästan inga mustacher. Hufwudet är
betäckt med en stor kegelförmig mössa, som räcker
än-da ned på aplarna. Håret är wanligen mycket långt,
och afskäres aldrig oftare än när de hafwa sorg.
Fordom gingo mössorna i kors framför munnen; nu
betäcka de den med en fyrkantig tygslapp. Gördeln,
kallad Judra, har fyra kanter, hwar af sin betydelse.
Första kanten påminner dem at det finnes blott en Gud;
den andra, at M:s religion är den enda sanna; den
tredje, at Zorwaster är en af Gud utsänd Profet; och
den fjerde, at de alltid böra wara beredde at göra en
god gerning. Denna gördel tilhör icke ensamt M.; den
bares äfwen alltid af lekmän, och wanligen wid 12
eller 15 års ålder börja de at nyttja den. I denna
gudomliga gördel finna Guebrerne en ymnig källa til
walsignelser, och et säkert wärn emot djefwulens
anfall. Om de händelsewis förlora den, är det den
största olycka som kan hända dem. De wåga icke göra
någonting, förrän en af M. gifwit dem en ny; de skulle
icke en gång tala eller göra ett enda steg, i den
öfwertygelse at allt ginge olyckligt för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
