Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - Mardöl ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(78)
MARDÖL, se FREJA.
MARIA ell. NEITY MARIA EMONEN (Finnl. M.), anropas
ofta i de af hedendom och påfwisk lära blandade runor.
Hon war en förträfflig hjelperska, isynn. wid
barnsbörd, sjukdom, pest, blodsår och eldswådor;
tilredde smörja för ormbett; war snäll til sjös o,
rodde ofta sjelf. Äfwen beskrifwes hon såsom en god
baderska, apothekerska, olje- och flottkokerska til
allahanda salvor, och föreställes med fiskesrobe o,
långt släp, samt en guldslef i handen.
MARIANUS, et Jupiters tilnamn, efter C. Marius, som
ibland andra monumenter lät updygga et tempel åt denna
Gud.
MARIATALA (Ind, M.), Gudinna för kopporna, densamma
som Ganga-Gramma. Hon war hustru åt botgöraren
Chamadaguini, och moder til Parassurama (Wischnu under
sin 8:de incarnation). M. befallte öfwer elementerna;
men kunde icke bibehålla detta wälde längre än hennes
hjerta war rent. En dag då hon hemtade watten ur en
sjö, och efter wanan gjorde en blåsa deraf för at bära
den hem, såg hon på wattenytan figurer af Grandowers,
som swäfwade öfwer hennes hufwud. Hon blef intagen af
deras fägring, och begäret upsteg i hennes hjerta; det
samlade wattnet uplöftes snart, och sammanflöt med
sjöns; och ifrån den stunden kunde hon aldrig mer bära
hem watten, utan at nyttja något karl dertil. Denna
oförmåga uptäckte för hennes man at hans hustru uphört
at wara ren och obefläckad, och i sig werde befallte
han sin son at afhugga henne hufwudet. Det skedde; men
Parassurama sörjde så häftigt öfwer moderns förlust,
at fadern tillade honom at hemta liket, fästa hufwudet
derwid, och uprepa i dess öra en bön, som han hade
lärt henne, hwarpå hon genast skulle komma til lifs
igen. Sonen skyndade sig så fort han kunde, men genom
et olycliqt misstag fästade han moderns hufwud wid
kroppen af en nyss aflifwad missdådare, en widunderlig
förening, som gaf denna qwinna alla en gudinnas dygder
och den nedrigaste slynas laster. M. som sålunda
blifwit oren, jagades ur huset, och bedref alla slags
grymheter, Då Deverkels sågo de härjningar hon
anställde, blidkade de henne derigenom at de gåfwo
henne magt at bota kopporna, och at hon skulle anropas
för denna sjukdom. – M. är den stora Gudinnan för
Parias, som sätta henne öfwer Gud sjelf. Flere af
denna föraktade folkklass helga sig til dess dyrkan.
Til hennes ära pläga de dansa, med flera krukor på
hufwudet, den ena öfwer den andra; och garnerade med
löf af mango trädet. Under kopp-sjukdom sättas alltid
några grenar i den sjukes säng, och det är endast med
dem han får klå sig. Man lägger äfwen sådana grenar
öfwer sängen, i de andra rummen, och på taken;
grannarne lägga äfwen sådana på sina hus. – Indianerne
hysa en synnerlig frugtan för M., och upresa tempel åt
henne i alla byar. I helgedomen ställes endast hennes
hufwud, til hwilket ensamt Indianer af bättre cast
wända sig med sina böner. Kroppen är ställd wid
tempelporten. och dyrkas af Parias. – Sedan M. blifwit
på ofwannämnde sätt orenad och derföre frustade at
icke mer bli dyrkad af sin son, bad hon Deverkels
skaffa henne et annat barn, hwarpå de gåfwo henne
Catawarajen; och det är emellan honom och modern, som
Parias dela sin dyrkan. Denne är den ende gudamagt åt
hwilken man offrar kokt kött, salt fisk, tobak m.m.
emedan han härstammar från en Parias kropp.
MARIATAR (Finnl. M.) dotter af jungfru Maria.
MARICA, en sjögudinna, som hade en helig lund nära
staden Minturnœ. Virgilius gör henne til Fauni gemål
och moder åt Latinus. Servius förblandar henne med
Venus, och Hesiodus med Circe. Folket som bodde i
grannskapet af lunden hyste en djup wördnad för detta
ställe; och en lag, som ganska samwetsgrannt åtlyddes,
förböd at ingenting fick komma utur lunden, som en
gång hade kommit in.
MARINA, et tilnamn giswet åt Venus, såsom född af
hafwets wågor.
MARINI, hafsgudarne, Neptunus, Nereus, Oceanus, och en
hop andre,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
