- Project Runeberg -  Ordbok i fabelläran eller Allmän mythologi / Sednare delen /
444

(1831-1836) [MARC] Author: Carl Erik Deléen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Sköldpaddan ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

444


Menelaus hade en drake på sin, Hektor et lejon,
Idomeneus en tupp, Amycus en hummer, symbol af
försigtigheten. Tecknet på Ulyssis sköld war en
delfin, en symbol som war honom så egen, est
Lykophron, utan at nämna denna hjelte, tror sig kunna
utmärka honom på et temligen charakteristiskt sätt,
genom epitetet Delphinosemos. Cadmi ättlingar buro på
sina sköldar en orm, til tecken at de woro födde af
draktänder, hwarföre de kallades Spartoi, sådde.– De
gamle plägade med sköldar pryda framtonen af deras
tempel; man såg en sadan af guld på spetsen af Jupiter
Olympii tempel. Det war et ganska gammalt bruk at på
templens pelare uphänga de öfwerwunnes sköldar. Så
uphängde Menelaus Euphorbi sköld. Philistéerne gjorde
på samma sätt med de sköldar de togo ifrån Sauls arme.
I Athén fans en portik enkom inwigd för detta ändamål.
– Servius anmärker, at man såg Neptuni bild på
Grekernes sköldar, och Minervas på Trojanernes. På
theatern i Athén fans en egid af guld. Man lät ofta på
skölden gravera sin egen bild och sina förfäders. Den
förste som helgat sina förfäders sköldar, war Appius
Claudius, i Roms år 259. Då man offrade dessa sköldar
i templen, brukade man inlägga en wiss summa i
öfwerste-presternes skattkammare. Sköldar tildömdes
äfwen åt borgerliga dygder. Cato, såsom prydd med alla
dygder; Tiberius, såsom en mild och hofsam furste,
erhöllo denna heder; likaså Hortensius och Germanius,
såsom förträfflige talare. Man föreställde slutligen
äfwen qwinnor på sköldarna. Jfr LÖFTESSKÖLDAR.

SKÖLDPADDAN är en temligen wanlig symbol af Mercurius.
Apollodorus berättar, at då denne Gud hade framför sin
grotta träffat en sköldpadda som åt gräs, tog han
henne, frånskilde allt köttet, och satte på skalet
strängar af huden efter en oxe som han nyss hade
slagtat, och gjorde så den första lyran i werlden.
Detta instrument hette ock på latin testudo, emedan
dess utseende temligen nära liknade skalet af en
sköldpadda. S. war äfwen en symbol af Tystnaden. Venus
Pudica i villa Borghese har äfwen en Sköldpadda til
attribut.

SKÖLDUNGAR kallades de, som härstammade från Odins son
Sköld, och efter honom regerade, i Leire, öfwer Seland.

SKÖNHETEN 1. – (Alleg.) Se VENUS. Man målar henne
stundom med andra attributen, bland annat med en
guirlande af liljor, en spegel och en dolk. 2.–
Skönheten war femte kroppsstyrkan, en fördel som de
gamle men wärderade; deras gudar och hjeltar äro i
deras skaldestycken, taflor och bildstoder,
föreställde såsom sköna. Man fordrade denna egenskap
af dem som lade för maten, hos munskänkarne som
ihällde winet(Pocillatores), och isynn. hos presterne.
Man trodde at skönhetens böner förmådde mest hos
Gudarna. Skönhet eftersöktes äfwen hos athleterne. I
Elis täflades om högsta priset för skönhet. De förste
segerwinnarne kröntes m. myrten och buro Gudens
attributer; de andre offrade slagtoffret, och det
tredje slaget har de heliga kärlen. 3.– HIMMELSK
SKÖNHET (Sinneb. l.) Den afmålas naken, wingad och
omgifwen med strålar. I ena handen håller hon en kula
eller klot och en passare (cirkel), och i den andra en
liljeqwist. Dess hufwud förlorar sig i skyarne, för at
utmärka huru föga menniskorna äro wärdiga at se eller
höra henne.

SLAFVAR. Herkules war deras skyddsgud. Herodotus
säger, at det tempel Egyptierne nybyggde åt denne
hjelte, war en fristad för slafwar.

SLAFVERIET (Sinneb. l.) Greker och Romare föreställde
det under bild af en mager man, naken ell. illa klädd,
med rakadt hufwud och brännmärkt ansigte. I nyare
tider har man tillagt et ok, belastadt med en stor och
tung sten, samt bojor om fötterna. Se TRÄLDOM.

SLAGHÖKEN war den förnämste fågeln som Augurerne
begapade.

SLAGTOFFER, se OFFERDJUR.

SLATABABA, se GULDGUMMAN.

SLEIPNER (Nord. M.) nämnts i Grimnismal såsom den
bästa häst, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:11:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fabellaran/2/0450.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free