Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - W - Wischnu ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
646
under namnet Hanuman, som anställde krysliga
härjningar i Rawanas hufwudstad. Understödd af en
wäldig skara med jättar lyckades det slutligen för
Rawana at taga apan til fånga; men kunde aldrig få
lifwet af henne. Förwånad öfwer hennes ofantliga
styrka, frågade han henne om det icke fanns något
medel at besegra henne. Apan swarade: “Doppa min swans
i olja; linda sedan blår omkring och sätt eld på. Då
blir jag det swagaste af alla djur.” Den lätttrogne
Rawana följdes apans råd: men Hanuman med sin
brinnande swans satte Rawanas palats i brand tillika
med en del af staden Lanka. Slutligen då Rawana
beständigt wägrade at återlemna Rams hustru, blef han
af den swartsjuke mannen ihjelslagen. – Den åttonde.
En konung uti Indostan hade genom Chiromanti fått
weta, at hans syster, som war gift med en Brahmin,
skulle framföda en son, som skulle beröfwa honom
thronen och lifwet; han befallte derföre at man skulle
döda alla systerns barn, så snart de kommit fram til
werlden; och för at wara så mycket säkrare at hans
befallning skulle werkställas, lät han under säker
bewakning hålla henne instängd. Sex af dennes barn
hade redan blifwit mördade; det sjunde syntes wara
bestämdt til samma öde; men detta barn, som hette
Krishna, war Wischnu sjelf, som antagit denna form för
at straffa den blodtörstiga Rajah. Han talade genast
så snart han war född, och rymde ur fängelset med sina
föräldrar, utan at wakten märkte det. Han gjorde
derefter otaliga underwerk. Konungen skickade ofra
både jättar och hela arméer för at döda honom; men
Krishna nedgjorde allt som kom i hans wäg, och dödade
slutligen sjelfwa konungen. Derefter fortfor Krishna
at wandra omkring i werlden, göra underwerk, belöna de
goda och straffa de onda; samt upfor slutligen til
himla. – Denna förwandling anfrs af Indianerne såsom
den märkwärdigaste och ärofullaste af alla Wischnus
inkarnationer. Någre författare finna mycken likhet
emellan Krishna och Christus, samt emellan Rajah och
konung Herodes. – Den nionde sörwandlingen. Wischnu
antog skapnad af Budha eller Bodha; en person, säga
Brahminerne, som hwarken har far eller mor; det är en
ren ande, som aldrig uppenbarar sig för menniskorna.
Men då, genom en synnerlig nåd, han wisar sig för
någon andagtig man, är det alltid med fyra armar. Han
är beständigt sysslosatt at bedja Mahadeva, eller den
stora guden. Man tror wanligen at denna Budha är
densamme som guden Fo. – Banianerne tro at Wischnu
skall för tionde gången undergå en förwandling, och då
antaga skapnad af en wingad hwit häst, som för det
närwarande residerar i himmelen. Denne Indiske Pegasus
står blott på tre fötter; den fjerde håller han alltid
i wädret. När han en gång sätter ner den foten på
jorden, nedtrycker han henne i afgrunden, och det är
på det sättet hon blir förgången. Under afbidan på
denna sista incarnation sofwer Wischnu helt lugnt i
mjölkhafwet, liggande på en femhöfdad ödla.
WISCHNUVAS, en braminsekt som är synnerligen tilgifwen
guden Wischnu, och anse honom såsom den mägtigaste af
alla himmelens imvånare. Denna fekt är delad i twenne
grenar. De förre kallas Tadwadis, de sednare
Namanujas. Hwar morgon draga Tadwadis en hwit rand
ifrån näsan til pannan; de göra äfwen et litet rundt
märke i armwecket och på båda bröstwårtorna: det är
deras distinctionstecken och Wischnus livré. De
inbilla sig at dessa märken äro förwaringsmede emot
djefwulens anfall. Genom et särskilt löfte förbinda de
sig at icke dyrka någon annan Gud än Wischnu. Deras
Chef måste lefwa ogift, och håller wanligen i handen
en bambukäpp, til tecken af sin ihärdighet. –
Ramanujas hafwa äfwen tecken som utmärka dem. De
stryka med krita et Y öfwer näsån, och bränna in et
märke i armwecket. Hufwudet är rakadt alldeles
skalligt, utom en liten tofs öfwer hjessan, som de
låta hänga bakåt, och fästa med en knut. Deras Chef är
utmärkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
