Fabler / 14 (1828) Author: Gustaf Fredric Gyllenborg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Flocken - Grodan och Oxen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

GRODAN och OXEN.

En Groda lefde nöjd med sig och med sit slägte,         Intil en dag, då hon sit hufvud räckte Ur kärret up, och såg en väldig matador.         Det var en Oxe, fet och stor,         I den vår Groda blef betagen.         Jag var et nöt til denna dagen,         Som lefde meft min ringhet nöjd;         Nej, säger hon, nej denna bjessens höjd Jag måste hinna up, at ej för krypfä täljas,         Men kunna bland de stora dväljas. Hon har ej mycket kött: stor sak! et skrumpet skinn Kan spännas ut likväl, om väder pumpas in. Hon söker än dertil at alla bäckar tömma, Och tror at med Hans Nåd hon ändtlig’ liknas kan. Se, systrar! säger hon, jag lemnar er at dömma:         Nu är jag väl så stor, som han? Med liten möda nog man ser at det går an. Med skratt besvaras hon. Det verkar ej på dårar;         Det afund är, som äran sårar:         Hon segra vill i paddors harm. Med mera väder än hon blåser up sin barm; Hon tömmer än en sats, hon flåsar och hon dricker,                                                 Och spricker.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>