Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Flocken - Gubben och Döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUBBEN och DÖDEN.
En fattig Gubbe, trött af år,
En börda ved ur skogen hemtar,
Och känner vid hvart steg, der han med möda går,
I det han suckar, pustar flämtar,
Sin tunga lefnad mera svår.
Hans torp är fjerran an, han dit kan aldrig lända,
På vägen ser han ingen ända,
På ryggen han en börda bär,
En börda, som odräglig är.
Han löser repet up, och låter veden falla,
Och faller sjelf derefter ner.
Sin tid han genomgår, och sig på jorden ser
Besvärad af et lif, det uslaste af alla:
Et bröd med svett forvärfdt, et otilräckligt bröd,
En ständig träldom, ständig nöd,
Skall han med barn och hustru dela:
Soldat och Prest, och skjuts! och borgenär dertil!
I grafven Gubben gömmas vill,
Och ropar Döden an, hvars hjelp plär aldrig fela.
Strax Döden är til hands, och Gubben strax på tå
Vill öfver berg och buskar springa.
Men Döden vill sit offer få,
Och låter sällan med sig tinga
Min Gubbe! säger han, jag är väl ej så stygg,
At jag en usling bör förfära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
