Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Flocken - Räfven och Storken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÄFVEN och STORKEN.
En vacker dag Herr Räf den snåla
Sin grannfru Storken ber til gäst.
Han ville gifva mat, och med sin taffei pråla;
Men sjelf likväl sig fägna mest.
För sin bekvämlighet anrättar han sin fest.
En sås af flera dagars rest,
Som svara skall för stek och soppa,
Betäcker flata fat, som kunna slickas bäst;
Men der Storkinnans näbb kan knappast spetsen doppa,
At hemta då och då en droppa.
Hon ej des mindre ser anrättningen förtärd,
Från bordet hungrig går; men som en Fru af verld
Berömmer både sås och kocken.
Jag vågar, säger hon, fast jag ej har en töcken,
At för min goda värd i morgon reda til
En soppa, på mit vis, om han den smaka vill.
Hvem mer förnöjd än han kan vara?
Det middags-mål han sjelf förtärt,
Som i sig sjelft var föga värdt,
Betalas skall med et, der han ej tänker spara
Den matlust han i födslen fått.
Storkinnans bord har namn at vara fett och godt.
Det så i verket är: man genom glaset röjer,
I flaskan, der vår Fru sin middag har beredt,
Det bästa kött en Räf har sett.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
