Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Flocken - Narren och Bonden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O under! ingen gris han under kappan bar.
Med nya rop han hölls på skådeplatsen qvar,
Der än och än en gång man ville nöjet smaka
Af en musik så hög och rar.
En Bonde, samma dag, til staden hade farit,
At sälja der det djur, hvars skrik han härmadt hört,
Och under jackan grisen fört,
Med den han trängd i hopen varit.
Et spratt i sinnet honom rann,
Mot Narren, som hans öron plågat,
Och folk, som åt en Narr sit öra läna kan.
Vid spelets slut, Hör! ropar han
Ännu en musicant, en landtbo, som ej vågat
At bland de lärda synas här;
Men ej des mindre vill förnöja ert begär,
Med skrik, som mer naturligt är:
En Narr han trotsa kail ... Et sorl i luften ljuder
Af en förifrad hop ... En Bonde trotsa kan
En virtuos! med sådan man,
Han inför kännare sig bjuder,
At dras om priset! . . . Låt så ske.
Med gyckelmästarns lof, hvarom man måste be,
Man längtar dem tilsamman se,
Och ömsom deras röst på skådeplatsen höra,
Til Narrens ära, Bondens skam,
Som på theatren skuffas fram,
Der Narren börja täcks, och intar allas öra.
1 kappan han på nytt sit hufvud svepat har,
Der han på nytt ur bröstet drar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
