- Project Runeberg -  Fabler /
101

(1828) [MARC] Author: Gustaf Fredric Gyllenborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Flocken - Visslan i Visthuset

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VISSLAN I VISTHUSET.

Et Vistfius aldrig är så tätt,
At något hol ej fins. — En Vissla smal och lätt
Sig tränger genom et, der knapt en Råtta tittat.

Man undrar hur hon vägen hittat,
Och harmas bland de små af samma profession

En så betydölig person,
För hvilken mössen måste vika,

Så tom och mager som en Skrika,
Kan ensam göra slut på hela provision.
Hvad Råttors fruktan gör til större delen händer.
Fru Vissla visar sig, på några dars visit,

Uti et visthus expedit,

Och lämnar der ej någon bit,

Som ej är märkt af hennes tänder.
Med resten sysselsatt hon hör et häftigt gny,

Som henne all ap’tit betager.
Til sit bekanta hol hon sig med möda drager,

I hopp at tidigt undanfly.
Men fåfängt alt försök at någon utväg finna.
En buk ovanligt stinn förbjuder all retraite.
At hindret ligger der, kan Visslan ej besinna;

Hon känner sig ännu ej mätt,

Och hörs på jord och himmel klaga.

Hvad! frågar hon, ser jag ej rätt?

Mit minne kan mig ej bedraga,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:36:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fabler/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free