Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Flocken - Den Girige och hans Kista
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För honom sjelf, som minst sig kunde herre kalla
Af en orörlig skatt, en fredlyst helgedom.
En dag i månan blott han öpnade des fängsel,
At mättas af des syn, och inom hundra stängsel
Och en för dörren häftad bom;
I tysthet gick at sig hos Kistan inneslut?
Den dagen faller in, han går at blickar njuta
Af sin gudomlighet . . . hvad ser han? Kistan tom.
J Girige! åt er jag penslen öfverlåter,
At måla dödens is, som i hans ådror lopp
Och yrslen i hans blick, när andan hemlas åter,
Och ljudet af hans skri, som fylde negden opp.
En granne löper in och frågar:
Är elden lös? hvad står här på?
Men knapt et spöke nalkas vågar,
Hvars hämnd ur bistra ögon lågar,
Hvars strödda hår på ända stå.
Än syns han sig för bröstet slå,
Än armarna i vädret sträcka,
Hans rifna kläder knapt et sceleton betäcka,
Som syns ur grafven återgå.
I klagan sen en stund förflutit,
Des skäl tilkänna gifs, at någon dristig bof
Har under Kistans botten brutit
Sig genom golfvet in, och lastad med sit rof
Har gått, man vet ej hvart och kan ej dagen nämna.
Hvad! frågar grannen, dit behof
Har kunnat Kistan orörd lämna
I flera dar å rad? har du ej hemtat der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
