Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde Flocken - Lejonet beröfvadt af des vapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En låga som förhatlig var.
Men Herden denna tid har börjat menska blifva:
Han älskarns svaghet nyttja vill
At segra på et Lejons styrka
Och genom list sit välde yrka,
Der ej hans krafter räcka til.
Min granne! säger han, vi ömma för din plåga;
Jag antar dig til måg, min dotter med sin hand
Skall knyta vårt förenings-band,
Men i et Lejons famn kan sig en flicka våga,
Så länge det med klor och tänder väpnad t är?
Jag vet de nyttjas ej mot den du har så kär;
Du dock förlåta bör den svaga,
Som rysa tycks för mordgevär.
Gif mig allenast lof at dem ifrån dig taga;
Den skönhet, som du vill behaga,
Dig mera älskvärd finna lär.
Hvad hopp för den en gång ej trott sig kunna vinna
Et ögonkast! — han ändtlig’ finna
Sin trohet lönt! — han älskad bli!
Et offer af sin magt han väl ej tåligt lider:
Mot et föraktligt slafveri,
Hvartil han ämnad syns, hans högmod hemligt strider;
Men kärlek det begär, han kastar sig deri.
Herdinnan ler — vår svaghet gör din ära,
Bedrägeliga kön! och den som vapnen lagt
För dina fötter ner at der sin lön begära,
I stället finner sig et mål för dit förakt.
En’ sårad Hjelte sig ej hamnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
