Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde Flocken - Adelsman och hans Trägård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Af jägar-horns och hundars tjut
Ifrån en frukost kallas ut,
Der alla morde-tankar dränkas.
Vår Adelsman af alt det larm
Om jagtens öde vidrigt dommer,
Men all sin hämnd mot Haren glömmer,
När han med grämelse och harm
Är vittne af det våld som i hans trägård ofvas,
Der hrutna grenar sloka ner
Och bänkar, gångar och qvarter,
Af folk och hundar öfverstrofvas
Och ej et strå syns växa mer.
Forgäfves han til slut den ringa hugnad äger
At ändtlig’ Haren se, som ur sit dolda läger,
At dödas af Baron, på faltet drifves fram.
Baron, som med et skott skall Haren genombåra,
Förmår en buske endast såra,
Der Jösse genom eld och dam
Och folkets spridda hop förstår sin fördel taga
Och hela jaktens hopp bedraga.
Baron, som af hans flykt sin ära fläckad, ser,
Begär at för den rymmarns aga,
Vid nästa morgon-sol, på samma ställe jaga,
Det Adelsman sig undanber.
Han heldre vill besök uti sin trägård tåla
Af hundra djur, än en Baron,
För hvilken han en gång, vid skedd lepafation,
Skall kors på alla portar måla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
