Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde Flocken - Det afmattade Lejonet och Åsnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET AFMATTADE LEJONET och ÅSNAN.
Du fruktas, du är nöjd, och dig för stor betraktar
At blidka, hos en träl, det hat du fängslat har.
Men Himlen, til dit straff, kan spara dina dar
At lida öfvervåld af den du mest föraktar.
Et Lejon, skogarnas tyrann,
I sena åldren sig befann
Beröfvad på en gång af sina vapens styrka
Och väldet, grundadt blott på deras öfvermagt.
Det tvång, hvarmed man gått at fordom honom dyrka,
I sjelfsvåld var förbytt, och lydnan i förakt.
I kulan, der han sig förtärde,
Nog straffad af det qval han i sit hjerta bar,
Af alla ädla djur han öfvergifven var,
Som ingen annan hämnd begärde.
Men Åsnan, nyss den lägsta träl,
Nu skryter med en romersk själ
Och en beväpnad fot at Skogens Rike hämna.
Hvad! ropar Djurens Kung, när han sig trampad ser,
Skall jag til rof min hjessa lämna
Åt den, som för min svans sig fordom kastat ner?
Nu först, af mit förfall jag uselheten känner.
Jag hade undgått denna blygd
Och åt min ålderdom försäkrat något skygd,
Om jag förtjent at äga vänner
Och med min eftersyn at finna någon dygd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
