Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den gröna vårtbitaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
|
i
|
i
I
EDGE RR NT TREE LER
25
lan, Pallas Atenes filosofiska fågel. Efter att ha
suttit hopkrupen hela dagen i ett ihåligt olivträd
har hon börjat flyga omkring, sedan aftonens
skuggor fallit. Med en slingrande och gungande
flykt har hon kommit från omgivningarna och
satt sig bland de gamla furorna. Där uppifrån
inblandar hon i den allmänna konserten sitt miss-
ljudande, genom avståndet en smula dämpade
jamande.
Den gröna vårtbitarens rassel är alltför svagt
för att tydligt höras mitt i allt detta oväsen. Det
når mig blott i svaga ljudvågor, nätt och jämnt för-
nimbara, då det blir litet tystare en stund. Han
har till musikinstrument blott en fin hinna, som
han anstryker, medan de andra, de privilegierade,
ha sin blåsbälg, lungorna, som utslungar en vibre-
rande luftström. Det är ingen jämförelse möjlig.
Men vi vända nu tillbaka till insekterna.
En av dem överträffar, ehuru mindre till växten
och lika njuggt utrustad, i hög grad vårtbitaren i
fråga om nattlig sångförmåga. Det är den bleka
och spinkiga italienska syrsan (Oecanthus pellucens
Scop)”", som är så bräcklig att man är riktigt rädd
att ta i henne. Hon musicerar överallt bland ros-
marinbuskarna, medan lysmaskarna, för att göra
festen fullständig, tända sina små lampors blåskim-
rande lågor.
Den lilla bräckliga musikanten består först och
främst av stora vingar, tunna och skimrande som
fina glimmerblad. Med dessa torra hinnor åstad-
kommer denna syrsa ett skärande ljud, så starkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
