- Project Runeberg -  Läsebok i Fäderneslandets Häfder för Skolan och Hemmet / 1. Tidsrymden intill Gustaf Wasa /
33

(1878-1883) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Robert Fredrik von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NÅGRA ALLMANNA NORDISKA SAGOB. 33

ickc Hagbart efter konungasönernes döcl komma till
konungens gård. En gång hade han en dröm, "att han gick
i rosendelund, då en fager ros rann upp på hans arm,
och hvar liten fogel på qvist sjöng för den fagra blomman."
Han omtalade drömmen för sin moder, som började gråta
och sade, att "Signes kärlek skulle kosta hans lif."

Hagbart lät dock icke afskräcka sig från att besöka
Signe. Förklädd till sköldmö kom han till
konungsgår-den, der Signe med sina tärnor satt oöh sömmade i
jungfruburen. Han sade sig sänd af sin fader för att lära
qvinnoslöjder, men allt under det han sydde, stodo han?
ögon på konungadottern. En af tärnorna anade dock, att
den storväxta sköldmön vore Hagbart och skyndade att
säga det för konungen.

Om natten, när Hagbart och Signe voro ensamma,
kommo konungens män, väpnade från hufvud till fot.
Den falska tärnan hade stulit undan Hagbarts vapen, men
han värjde sig dock länge och väl, innan de många kunde
fängsla honom. Tågen brusto för hans kämpaarm.
Då hviskade tärnan, att de skulle binda honom med ett
hårstrå af konungadottern, och detta nändes han icke
slita sönder. På konungens befallning fördes han bort till
en galge att hängas. Han bad då, att man först måtte
upphänga hans kappa, att han måtte se, huru han tog
sig ut som död, men egentligen ville han pröfva Signes
trohet.

Knapt hade Signe sett kappan hänga förr än hon
tände eld på jungfruburen och hängde sig sjelf. När
Hagbart såg, huru trofast jungfrun var, uppmanade han med
glädje männen att fullborda sitt värf, utropande: "länge
månde man en kärlek och trohet som vår minnas i
norden." Kär konung Sigurd såg, huru kära Hagbart och
Signe hållit hvarandra, ångrade det honom — säger
folkvisan — och han sände män att rädda dottern och
nedtaga Hagbart. Men

"När de kommo i rosendelund,
så var då Hagbart död,
och när de kommo till buren,
var Signe bränd till glöd.11

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Oct 10 22:59:28 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faderhafd/1/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free