Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
X-ORNTIDEN.
Då Odd såg att Hjalmar och Ingeborg, konung
Yngves dotter, höllo hvarandra kära, men tillika hörde att
Yngve nekat sitt bifall till deras förening, uppmanade
han Hjalmar att lägga konungen tvänne vilkor före: "att
slåss eller gifva sitt samtycke." Men Hjalmar svarade,
"att han allt för länge varit konungens man, för att han
så skulle bryta sin tro." Så blef det dermed som förut,
men Hjalmar och Odd drogo hvarje sommar ut med
skeppen och vunno ära och byte. Under en af dessa
härfärder hade Odd erhållit en silkesskjorta, som
skyddade egaren för både eld och svärd, så länge han icke
flydde i striden.
En vinter, när de sutto hemma hos konungen, inträdde
en dag i konungssalen tolf storväxte män, och en af dem
hufvudet högre än alla de andra. Det var Arngrims
svenner, allesammans bärsärker, de der öfvergingo andra män i
styrka och mod. När de foro på vikingatåg, voro de
aldrig flere än tolf, men voro det oaktadt ständigt
segerrika och derför mycket berömda i saga och sång. Alla
buro de de yppersta vapen, men kostbarast var svärdet
Tyrfing, som bars af den äldste bland bröderne, Angantyr.
Hvarje gång det drogs ur skidan, lyste det som en
solstråle och kunde aldrig stickas dit in igen, om det ej
blifvit bestänkt med menniskoblod; men den som blödde
för Tyrfing, upplefde icke följande dag. När desse
kämpar voro bland sina män och märkte, att
bärsärkagån-gen kom öfver dem, gingo de i land och kämpade mot
träd och klippor, tills kämparaseriet lagt sig; ty det hade
händt, att de derunder dödat sina egna män och borrat
sina egna skepp i sänk.
En jul, när de sutto hemma hos Arngrim och
bra-gebägaren kringbars, fattade Hjorvard, den andre i
ordningen af bröderne, bägaren och gjorde ett löfte, "att han
skulle ega Upsalakonungens dotter Ingeborg eller ock
sätta lifvet till." Derför voro de nu komna till Upsala,
der de dristeligen trädde inför konungen. Denne syntes
icke brådt blifva färdig med svaret, men Hjalmar stod
upp och påminde honom om alla de strider och dödsfaror,
dem han utstått för konungens skull samt bad om hans
dotter till äkta. Konungen satt länge tyst, men hänskjöt
slutligen saken till sin dotter. Ingeborg sade, "att hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
