Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
X-ORNTIDEN.
ska språket blef det förherskande i de blandade språk,
sora nil så småningom uppkommo; hvarför ock cle med
Germaner uppblandade folken i Spanien, Frankrike och
Italien fingo behålla namnet ronianislca folk.
Flera bland de i det romerska riket invandrade
germanfolken förlorade till slut sin sjelfständighet och
sammansmälte med den underkufvade befolkningen eller med
andra germanfolk. Bland dem, som bibehöllo sitt namn
och till och med gåfvo namn åt det land, de bemäktigade
sig, voro Frankeme. De utvidgade ock under tidernas
lopp sitt välde så, att deras konung Karl den Store vid
sin död 814 var herre öfver hela det nuvarande
Frankrike, större delen af Tyskland, halfva Ungern och
Italien samt nordöstra Spanien.
Men efter den store konungens död sönderföll hans
rike och dess krafter uttömdes under ständiga delningar
och svåra strider. Detsamma var förhållandet med
England, dit tvänne germanfolk Angier och Sacbsare gått öfver
och grundlagt ett slags småriken. I Spanien
undanträngdes Germanfolken från hela halfön till dess nordligaste
berg af Araberne, ett folk, som till följd af sin
religionsstiftares Muhammeds föreskrifter gått ut från sin halfö och
etter hans död underlagt sig större delen af vestra Asien,
hela norra Afrika och slutligen 100 år före Karl den
stores död Spanien. Äfven mellan dessa eröfrare, Morerna,
som de i Spanien vanligen kallades, och den förutvarande
germaniska befolkningen rådde ständiga strider.
Ett tillstånd af ständiga fejder samt derpå följande
kraftlöshet och inre förfall — är således hvad vi
finna i det vestra Europas länder vid denna tid (omkr.
år 800). Men härtill kommo nya faror och oroligheter
genom de börjande ständiga anfallen af de nordiska
krigarskaror, som blifvit kallade Vikingar.
Vi hafva redan i det föregående hört detta namn
nämnas och det i en hedrande betydelse.
Yikingafar-derne ansågos nämligen medföra ära och beröm.
Annorlunda blef till en del förhållandet, sedan det vestra
Europas Germaner blifvit kristna, under det nordborna ännu
voro hedningar. Den grymhet, hvarmed de senare foro
fram, uppväckte i vestra och södra Europa en sådan fasa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
