- Project Runeberg -  Läsebok i Fäderneslandets Häfder för Skolan och Hemmet / 1. Tidsrymden intill Gustaf Wasa /
80

(1878-1883) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Robert Fredrik von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

80

FORNTIDEN.

en af de gamla Eddasångerne, ’Völu Spå’ eller Valas
visdom — "funnos ej sand, ej svala böljor, jorden fans icke,
ej den höga himlen, blott Ginungagapet. Detta
tomrum skilde tvänne verldar, eldens verld, Muspelhem och
köldens verld, Niflhem. För elden från det förra smälte
frosten från det senare, och i dropparne vardt lif." Deraf
bildade sig en mans skepnad i jätten Yme. Äfven
danades af köldens och eldens inverkan på hvarandra kon
Ödhumbla, af hvars mjölk Yme födde sig. Med den förra
betecknades det oformade grundämnet, mecl den senare
åter den verksamma, lifgifvande kraften.

Af de rimfrostbelagda saltstenar, som kon slickade,
framföddes en man, från hvilken gudarne eller Åsarne
härstammade. Desse dräpte Yme och flyttade hans kropp
ut i Ginungagap samt skapade deraf himmel och jord.
Gnistor från eldriket Muspelhem satte de att lysa
verlden. Men ’solen visste ej, hvar hon salar egde,
stjernorna ej, hvar de fäste egde, och månen, kände ej sin
kraft’. Då höllo gudarne råd, ordnade himlakropparne och
skiftade dag och natt. "Kär då solen sken sunnan på de
kala bergen, grodde å grund gröna örter," och-derpå följde
menniskans skapelse. Af tvänne träd, som funnos å
stranden, Ask och Embla, danades de första menniskorna. "Odin
gaf dem anden," heter det, "en annan af gudarne gaf
dem förstånd och en tredje skönhet."

Det yppersta träd i verlden var asken Yggdrasil.
Hon hade tre rötter, af hvilka en drake gnagde den ena,
vid den andra låg Mimers brunn, vishetskällan och vid
den tredje Urdarbrunnen, der Nornorna eller ödets
gudinnor hade sin bostad.

Af gudarne var den förnämste Odin, gudars och
menniskors fader eller ’Allfader’. Från sitt högsäte
öfver-skådade han hela verlden. Hans sal var det härliga
Valhall, dit de svärdfallne hjeltar fördes af hans mör ■—
Valkyriorna. De redo på frustande hästar genom eld
och haf, och då de kommo till stridsfältet, omgaf dem
en härlig glans och med strålande spjut utpekade de
kämparne, som blifvit bestämda för Valhalls glädje. Der
i Odins sal förde de fallne det lycksaligaste lif, stridande
hela dagen och om aftonen njutande af fläsk och mjöd,
medan såren läktes af sig sjelfva.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Oct 10 22:59:28 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faderhafd/1/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free