Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
MEDELTIDEN.
fransar smyckad lifgördel af rödt kläde eller siden. An
i dag fortlefva sägnerna om denna bragd, och man har
trott att den qvinliga anföraren Blandas namn vore hug
fäst i sockennamnet Blädinge, hvars kyrka sägnen påstår
vara uppbygd af det från fienden tagna bytet.
Fyra år efter dessa händelser ljöt Sven Cirade en
våldsam död. Efter långvariga strider mellan honom och
hans medtäflare om tronen, prinsarne Knut, på mödernet
en ättling af Inge den äldre, och Valdemar, uppgjordes
en förlikning, enligt hvilken Danmarks rike skulle delas
emellan dem. Ett par dagar derefter inbjöd Knut, med
hvars syster Sofia, ’den skönaste qvinna i Norden på sin
tid’, Valdemar var gift, sina medkonungar till ett gille i
Roeskilde. Sven ditkom med en stor skara väpnadt folk.
När det blef mörkt om qvällen, och ljusen blifvit tända
i gillesalen, inträngde Svens män. Knut fattades af en
mörk aning och kastade sig om Valdemars hals. Denne
sprang upp och slog omkull ljusen samt lyckades rädda
sig med flykten, men Knut blef dödad. Kort derefter
samlade Valdemar Jutarne, besegrade Sven och dödade
honom på Gradeheden år 1157. Häraf har Sven sedan
blifvit kallad Sven Gradc. *
Sverker d. ä. var då reclan död, ehuru man icke
med visshet känner hans dödsår. Han mördades af sin
stallsven, då han en julotta skulle rida till kyrkan.
Sven Grades besegrare Valdemar, med tillnamnet den
store, förde länge i Danmark en ärofull regering och var
samtida med Erik den helige, Karl Sverkersson och Knut
Eriksson i Sveiüge.
Under Erik den heliges tid vändes för första gången
efter vikingafärdernas slut de svenska vapnen åter mot
Finland, men ej som i fordomtima för att härja och
bränna, utan tör att omvända dess hedniska invånare
lill kristendomen. Sådana omvändelsetåg voro då
mycket vanliga i hela Europa och voro en återspegling i
smått af de stora korstågen. Dessa åter föranleddes af
de kristnes åtrå, att från de ’otrogne’ Muhamedanernes
välde befria det Heliga landet och plantera korsets fana
på de ställen, der Kristus lefvat och lärt, lidit och
dött-Korset var de mot Palästina tågande härskarornas
igenkänningstecken, och deraf kallades tågen korståg, och de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
