- Project Runeberg -  Läsebok i Fäderneslandets Häfder för Skolan och Hemmet / 1. Tidsrymden intill Gustaf Wasa /
117

(1878-1883) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Robert Fredrik von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SVERKERSKA OCH ERIKSKA ATTERNA.

117 1 1

han under sitt förra vistande gift sig med Bengta, dotter
till Ebbe Sunesson, af den mäktiga och ansedda
Hvide-ätten.

I Danmark var clå Valdemar Sejer konung. Han
var son till Valdemar den store och Sverkers kusin.
Utmärkt som regent, hade han fullföljt sin faders
påbörjade verk och ej blott återupprättat Danmarks rike ur
dess förfall, utan för en kort tid gjort detta rike till en
eröfrande stat och utvidgat dess välde öfver Holstein,
Mecklenburg och Pommern till Weichseln.

Understödd af denne sin anförvandt, återvände
Sverker med en väldig här till Sverige. Ett slag stod vid
Kongslena, eller såsom det då kallades Lena, i
Vestergötland den 31 Januari 1208. Enligt berättelse skall konung
Erik från Kongshögen, en hög kulle norr om Hogstenaberget,
på sin hvita häst hafva åsett den stolta danska härens
framtågande. Enligt samma sägen skall striden mellan
Danskar och Svenskar ha stått i dalen mellan det nämnda
Hogstenaberget och Kongslena och varit den blodigaste
som blifvit utkämpad i Norden alltsedan slaget på
Eyris-vallen.

Konung Erik och Svenskarne behöllo till slut segern,
men striden var så häftig, att bela slagfältet var betäckt
med döende och döde. Sverker måste åter fly och var
en af de få, som undkommo med lifvet. Minnet af slaget
vid Lena bevarades i en folkvisa, som gick från far till
son och sjöngs under hela medeltiden. Om den stolta
danska riddarehären heter det i denna visa:

«När som de redo till Wahlberg,
så voro de tolftusen krigsmüu;
men när de kommo tillbaka igen,
så voro de icke iner än fyrtiofem."

Det förtjenar anmärkas, att Upsvearne påstodo sig i
detta slag halva sett Odin, den gamle enögde mannen
med den vida hatten, rida framför deras slagordning och
leda striden. Så inrotad var tron på Valhalls Gudar
och så föga hade ännu kristendomen hunnit uttränga
dem ur folkets sinne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:13:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faderhafd/1/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free