Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
NYA RF. TIDEN.
att möta och tillbakadrifva de redan på nytt anryckande
Danskarne.
Denna seger, i sig ^jelf mindre betydande, hade
likväl ganska vigtiga följder. Många svenska herrar,
som ej vågat öfvergifva Kristians sak, lemnade honom
nu och slöto sig med förtroende till den nye befriaren.
Härigenom tillväxte Gustafs makt skyndsamt, han blef
i tillfälle att dela sin styrka och sända afdelningar åt
flera håll på en gång; de flesta af rikets slott blefvo
samtidigt inneslutna, fastän belägringen med så ovana
trupper som hans ej så skyndsamt kunde utföras. Så
t. ex. höll sig det starkt befästade Viks slott i Upland
nära ett år, innan det dagtingade. Icke utan förvåning
och beundran finner man huru ett sådant storverk som
Sveriges befrielse med så ytterst ringa hjelpmedel af
Gustaf Wasa kunde utföras. Om än det svaga motståndet
från Danmarks sida härtill i sin mon bidrog, måste man
likväl anse Gustafs beslutsamhet, mod och kloka
förfarande, samt framför allt hans outtröttlighet hafva varit
de mäktigast verkande orsakerna till segren. "Den
tiden," heter det om Gustaf i krönikorna, "hade han icke
mycken ro eller goda dagar, ty han hade sitt folk i så
många läger och beställningar (lägerplatser) och bar för dem
alla stor omsorg, fruktan och fara, huru dem skulle gå
i hand, att de icke genom säkerhet och försummelse
skulle förderfvas. Så var det honom ock ej liten vånda,
att det var litet på kistbottnen och derföre sorgligt att
svara, när folket ropade på besoldning, — hvarföre han
icke var många dagar på ett ställe utan red dag och
natt lägren emellan."
Mot de mäktiga prelaterne, som antingen alls icke
eller ock sent och nödtvungna tillbakasatte sin egen fördel
för fosterlandets sak, vidtog Gustaf de kraftigaste mått
och steg. Erkebiskopsgården i Upsala eröfrades af
Gustafs fältöfverstar Lars Olofsson och Lars Eriksson, och
Gustaf gick sjelf upp i domkapitlet samt tvang de
vördiga fäderne att skrifva till erkebiskopen Gustaf Trolle
och uppmana denne till bistånd för fosterlandets befrielse.
Trollen gaf ett svar, det Gustaf "på en höflig skrifvelse"
icke hade väntat sig. Med tretusen man till fots och
femhundra till häst bröt han upp och tågade till Upsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
