Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
NVABE TIPEN.
fri och mottaglig för sanningen, blef den unge
predikantens förste vän och beskyddare. Genom honom sattes
Olaus till föreståndare för domkyrkoskolan i Strengnäs,
hvarigenom han för sitt uppträdande erhöll ett
vidsträcktare och i den allmänna meningen mera berättigadt
verksamhetsfält än förut.
Det dröjde ej länge innan de nya lärorna äfven
nådde konung Gustafs öron. Alltid färdig att pröfva
hellre än förkasta, tillkallade han Laurentius Andreæ
och sporde honom hvad detta var för en lärdom och
hvad bestånd den kunde hafva med sig. Laurentius gaf
konungen del af den nya lärans förnämsta sanningar,
upplyste honom om att kyrkans verldsliga makt och
rikedom stod i strid med Kristi lära och bud samt antogs
till konungens kansler.
Redan förut hade Gustaf tillfyllest ådagalagt, att
påfvens vilja inför honom föga betydde, då den kom i
strid med hans egen. Han hade i trots af presternas
motstånd utkräft skatter och lån af kyrkor och kloster,
af egen myndighet afsatt biskopar och begärde nu att
romerska staten skulle stadfästa Gustaf Trolles
afsättning. Härpå ville likväl påfven ej ingå, utan fordrade
hans återinsättande på erkebiskopsstolen vid äfventyr af
kyrkans straff. Konung Gustaf svarade härtill: "en
sådan skrifvelse kunna vi icke anse annorlunda än som
hade eders Helighet befalt oss att å nyo störa och
tillintetgöra den fred, kyrkan och fäderneslandet genom
hårda strider tillkämpat sig med uppoffring af de sinas
blod. Det förderf, hvarmed vårt samhälle hotas genom
erkebiskop Gustaf Trolles återinsättande i sin värdighet,
skola vi med all kraft och med vårt blod, om så
påfordras, afvända." Konungen slutade med att
tillkännagifva, det hans åtgörande skulle bero af påfvens svar
och att i vidrigt fall "i anseende till apostoliska stolens
försumlighet, svetiska kyrkan skulle reformeras genom hans
konungsliga myndighet."
För den, som med uppmärksamhet följer
utvecklingen af Gustaf den förstes historia, är det i synnerhet
tvenne med hvarandra sällan förenade egenskaper,
som i hans handlingar uppenbara sig, och i väsentlig
mån bereda framgång åt hans företag: nämligen för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
