Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
NYARE TJDEN.
qvitt regementet, så att riket måtte besörjas med en
annan herre, som dertill bättre lämpa och lycka hafva
kan." I de i 4 punkter framstälda klagomål, dem
konungen, äfven om han skulle nedlägga regeringen, ansåg
för regeringens och rikets bestånd nödvändigt att få
af-hulpna, nämnes att kronans ärliga inkomster icke öfverstiga
24,000 mark, medan utgifterna uppgå till 50,000, att större
delen af ridderskapets egendom kommit under kyrkor och
kloster, och att de alla deremot ville hafva förläningar af kronan,
som intet hade att gifva m. m. Härpå svarade biskop
Brask, det de andlige af sin egendom intet kunde afstå
utan samtycke af påfven, som anbefalt dem hafva allt i
förvar. På konungens fråga till ridderskapet, om de
funno detta rätt svaradt, tog Ture Jönsson (Tre Rosor)
till ordet, sägande, det han icke kunde förstå annat, än
att detta var på det nogaste rätt taladt, om också icke
tillfyllest i alla punkter. "Om så är," sade konungen
förtörnad, "hafve vi icke lust att längre vara eder
konung. Nog hade vi förmodat af eder annat svar. Men
nu förundrar det oss icke, att allmogen är galen och
bevisar oss all olydnad, harm och förtret, när de hafva
så goda tillskyndare. Vi måste dagligen draga mer
arbete och bekymmer än någon af eder vet, både uti
in- och utländska saker, för det vi skola hetas vara edert
hufvud och konung. Ändock viljen I sätta öfver oss
både munkar och prester och alla påfvens kreatur; alla
viljen I döma och mästra oss. Men på sådant sätt
kan ingen vara eder konung, icke den värste i helvetet,
mycket mindre någon menniska. Derföre skolen I vara
betänkte att redligen lösa oss ut här af riket; när så
skett, lofva vi eder att vi vilja draga vår kos af riket
och aldrig komma här mer igen." Tårar utbrusto ur
konungens ögon, han steg hastigt upp och gick tillbaka
till slottet.
Alla sutto förstummade. "Dragen öfverens, 1 gode
män," började slutligen kanslern, "och rådslån visliga,
bedjande Gud om råd, ty här är en hög salc för
handen." Men ingen visste råd, blott Ture Jönsson, som
vid hemgåendet lät slå på trumma för sig, försäkrande
det "ingen af honom skulle göra en hedning, Luther
eller kättare."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
