Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EtUK OCH JOHAN.
67
Södermanland, Nerike och Wärmland, ehuru han ej tillträdde
detta sitt hertigdöme under Eriks regering.
Redan vid arfskiftet efter fadren yppade sig
oenighet mellan Erik och hans bröder. "Det vore nogsamt
bekant," skrifver Johan till Erik, "huru flitig dei’as
salige fader varit att samla egodelar åt sina barn;
likväl vore i hans sista vilja ingenting förordnadt
hvarken om den rikedom han efterlemnat i barskatt (reda
penningar) och lösören eller om hans många sköna
arfve-gods, som nu vore deras rätta arf\ ehuru den aflidne
konungen låtit räntan deraf ingå till rikets drätsel." Erik
hade för att vinna adeln på sin sida redan åt dènsamma
återgifvit hvad konung Gustaf med mindre skäl tillegnat
sig af kyrko- och klostergods, som förut tillhört adliga
slägter. At’ det öfriga medgaf han ej skiftning af sådana
gods som egentligen borde tillhöra Sveriges krona, såsom
de af forna konungar bortskänkta klostergodsen o. s. v.
Men den svåraste frågan rörde hertigdömena. Om
gräns-skilnaden mellan hertigarnas och konungens makt fans
intet närmare bestämdt i Gustafs testamente. Det vill
synas, soin hade han tänkt sig att hans söner af ett
gemensamt intresse borde förmås till enighet och att
de i medvetandet af gemensam ansvarighet för arfför
eningens upprätthållande i farans stund skulle förena sin
makt för att värna sin faders verk. "Men" — säger
den store Gustaf Adolf — "derutinnan allena har konung
Gustaf felat, ty brödrasamdrägt är ock sällsam att finna,
och sällan finnas makt och enighet på ett ställe. Dessa
herrar voro för mäktiga undersåtar."
Hvad konung Gustaf lemnat obestämdt företog sig
Erik att bestämma genom ett af honom sjelf uppsatt
betänkande som förelades rikets ständer på en för detta
ärende sammankallad riksdag i Arboga den 15 april 1561.
Betänkandet vann utan motstånd ständernas bifall och
äfven hertigarnes närmaste slägtingar, såsom Svante Sture
och Sten Eriksson Lejonhufvud m. fl. uppträdde på
konungens sida, "besinnande huru mycken oro och obestånd
skulle uppkomma, om ej konungen egde tillräcklig makt
äfven inom hertigdömena och öfver hertigarne." Slutet
blef att hertigarne måste underskrifva Arboga artiklar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
