Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONUNG K.RIKS GIFTERMÅL.
maldas lycka. Allt dystrare hopade sig molnen öfver
Eriks hufvud, han var redan mogen för fall.
Såsom förut är berättadt, hade Erik under
inflytelsen af sin ånger och sina samvetsförebråelser sökt med
penningar försona de mördade herrarnes slägtingar, låtit
offentligen utropa deras oskuld, samt låtit fängsla och till
döden döma (röran Persson, såsom upphofvet till alla
dessa olyckor. Men knapt hade han "öfvervunnit sitt
svaghetstillstånd", förrän han förändrade sinnelag. De
mördade utropades ånyo såsom förrädare; de penningar,
som blifvit lemnade till deras anförvandter, återfordrades och
Göran Persson lösgafs och upptogs åter i konungens gunst.
Då det numera visade sig att ingen kunde lita på
hans försäkringar och således ingen vara säker för sitt lif,
skyndade hertigarne Johan och Karl att höja upprorsfanan.
Skrymtande förklarar Johan, huru svårt det är att
anklaga sin konung och broder, men ändå svårare, att
se fäderneslandets fall. Förlikningar vore fåfänga. Erik
hade sjelf slutit och brutit sådana och ingen kunde tro
honom; ingen kunde heller vörda den som på sin moders
plats, på Sveriges konungatron, uppsatt en vanbördad
flicka.
Enligt en sägen skall första aftalet mellan
hertigarne hafva skett under en ek, den s. k. kungseken
vid Knappfors i Bjurkärns socken af Vermland. Till
förbundstecken fäste de eklöfsqvistar i sina hattar och
tågade mot Vadstena, hvilket de bemäktigade sig.
Raskt framryckte de mot Nyköping, som intogs, Leckö
toll i deras händerToch det syntes att Eriks sak var
förlorad. I förtviflan utmanade han sina bröder till envig,
mon detta afslogs naturligtvis. I spetsen för de skaror,
som blifvit trogna, mötte han hertigarne och slog deras
trupper vid Botkyrka i Södermanland. De togo då en
annan väg till Stockholm, och den 29 september kl. 8
på morgonen, då Erik var i ottesången, öppnades af
Nils Gyllenstjerna och Bengt Gylta Stockholms södra port
för de upproriskes folk. Meningen lärer varit att
till-tångataga Erik på vägen från Storkyrkan till Slottet,
men Sten Eriksson Lejonhufvud, som ville hafva äran
häraf, blef nedstucken af en bland Eriks Drabanter.
Erik" upphann slottet, men öfvergifven af besättningen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
