Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
erik xiy:s fängelsetid.
89
ännu ej Johan medgifvet att släcka sin hämdlust i sin
broders blod. Men ett sådant medgifvande
förskaffade han sig snart. I en skrifvelse från erkebiskopen
Laurentius Petri och de öfriga biskoparne, efter
upptäckten af en sammansvärjning till Eriks förmån 1569, heter
det att: biskoparne onödde och otvungne samtyckt till
att, om något uppror uppstode i landet, "konung Erik icke
till sitt lif ma förskonad blifva, utan efter tillbörlighet och
sin förtjenst straffad varda." Att det var Johan som
framkallade denna skrifvelse, är så mycket säkrare, som
han för tillfället befann sig på samma ställe, hvarifrån
skrifvelsen är utfärdad, nämligen Ulfvesund.
I augusti månad 1569 upptäcktes den ofvan antydda
sammansvärjningen, som hade till syftemål att befria
Erik ur sitt fängelse. Detta var bland försöken att
befria honom det enda, om hvilket man med visshet vet
att det kommit till Eriks kännedom. Också tyckes han
häraf hafva fattat något hopp; och detta ej heller utan
skäl, i fall han egde kännedom om det missnöje med
Johans regering som redan börjat sprida sig i södra
Sverige. Emellertid hade denna sammansvärjning ingen
annan följd för den arme fången än att hans belägenhet
än ytterligare försvårades. Men det stannade ej vid
detta enstaka befrielseförsök. Flera sammansvärjningar
anstiftades, bland dem en af Eriks forne gunstling Charles
de Mornay. Äfven denna upptäcktes, och Mornay led
döden. Meu genom dessa tid efter annan återkommande
oroligheter stegrades Johans fruktan till det yttersta.
Han ansåg sig aldrig säker, så länge hans broder fans
i lifvet. Redan 1572 skrifver han -til 1 hertig Karl och
begär hans betänkande öfver Eriks behandling, "efter vi
väl förnimma," säger han, "att vi aldrig få något roligt
regemente här i riket, så länge han lefver." Hertigen
rådde honom blott att förstärka besättningen på
Gripsholm, som då var Eriks fängelse.
Ett bevis på Johans aldrig hvilande farhågor har
man i de täta ombytena af fängelse för den olycklige
brödren. Efter att först ha varit inspärrad på
Stockholms slott, flyttades ban derifrån till Aho slott i
Finland. Hade Johan förut haft honom alltför nära sig,
så var han åter i Abo alltför aflägsen, ty här befarade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
