Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIGISMUNDS K KÖN IN G OCH VISTELSE I SVERIGE. 119
ädla stenar. På eftermiddagen mellan kl. 2 och 3
började kröningståget, Erik Sparre bar äpplet, Hogenskild
Bjelke spiran, Nils Gyllenstjerna kronan och Klas
Fleming svärdet. Efter dem kom konungen till fots,
sedermera hertigen och slutligen drottningen i vagn.
Erkebiskopen Abrahamus Angermannus höll predikan, Erik
Sparre förestafvade eden, biskop Bellinus i Vesterås
påsatte kronan, och erkebiskopen läste bönerna. Derpå
skulle hertigen aflägga hyllningseden. En sammetsdyna
frambars, på hvilken han skulle knäböja, men i stället
tor att sjelf böja knä lade han sin hatt på dynan till
tecken af undergifvenhet och afgaf stående eden. Sedan
ständerna på slottets borggård aflagt sin trohetsed,
upplästes en kungörelse om konungens återresa till Polen,
samt att regeringen under hans frånvaro skulle skötas
af hertigen och rådet.
Sigismunds vistelse i Sverige aflopp likväl ej utan
oroligheter. Striden upplågade mellan de med konungen
inkomna katolska presterna och hufvudstadens lutherska
presterskap. Den af konung Johan fängslade och illa
behandlade Erik Schepperus hade i sin predikan på
påskdagens högmessa i Stockholms storkyrka uppträdt
och tackat Gud som låtit "de påfviskas villfarelser gå
ända derhän, att sjelfva barnen kunde skratta at dem".
Yttrandet anspelade på en fottvagning, som katolikerna
enligt sin kyrkas bruk anordnat under påskveckan, och
uppkallade jesuiterna till motpredikningar.
Sinnesstämningen förbittrades mer och mer både hos katoliker och
lutheraner och öfvergick slutligen till öppna våldsamheter
Rådet klagade hos Sigismund och denne fann sin
ställning så osäker, att han för dess tryggande sände
hemliga bud till Polen för att erhålla förstärkning af polska
trupper. Detta väckte farhågor i synnerhet hos
presterskapet, som vände sig till riksrådet med begäran om
skydd. Riksråden svarade, att de ej ansågo sig sjelfva
säkra till sina lif, samt vände sig till hertig Karl för att
inhemta hans tanke. Han tillstyrkte dem att befästa
Vaxholm och förlägga svenska flottan till Elfsnabben.
Detta lät sig emellertid ej göra, emedan Klas Fleming
hade svenska flottan i sina händer och ej släppte den
ifrån sig. I början af juni anlände de polska skeppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
