Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRIGET MOT POLEN.
137
hunnit rusta sig till striden, och deras skickliga härförare,
den gamle Zamoisky och under honom Kodkieioicz, fått
sakerna om hand. Inom kort voro Svenskarne utdrifna
ur Lifland och, hade blott polska hären fått tillräckligt
understöd af Sigismund, skulle utan tvifvel äfven Estland
gått förloradt för Sverige. Men Polackarne blefvo illa
understödda och afundsmän fråntogo Zamoisky befälet.
Hertig Karl deremot sörjde som vanligt för att hans
trupper skulle hafva fullt upp af alla förnödenheter, och
så utjemnades förhållandena.
En olycka, som Karl med alla sina ansträngningar icke
kunde förekomma var förlusten af slottet Wolmar, vid
hvilket tillfälle hans skickligaste härförare Jakob
Pontus-sön I)e la Gardie ocn Karl Gyllenhjelm töllo i
Polackarnes händer. Med beundransvärd tapperhet hade desse
unga män försvarat slottet mot Zamoiskys
stormnings-försök, och det oaktadt de polska kanonerne skjutit
stora brescher på de förfallna slottsmurarne. Först
sedan hela polska hären i fulla tre månader blifvit
uppehållen utanför det lilla fästet Weimar, läto
Gyllenhjelm och De la Gardie förmå sig att dagtinga.
Krigsfolket fick aftåga, men anförarne blefvo fångar. De
behandlades till en början aktningsfullt, men sedan de
blifvit förda till konungen, ändrades förhållandet. De la
Gardie åtnjöt dock någorlunda mensklig behandling, men
på Gyllenhjelm, som var hertig Karls naturlige son,
tycktes Sigismuud velat släcka sin vrede mot fadern.
Ett rymningsförsök af Gyllenhjelm bidrog ock i sin mån
att förvärra hans ställning. Fötterna smiddes i jern,
det torra fängelserummet utbyttes mot ett uselt näste,
der blåsten i full frihet hven genom väggarne och der
det under den strängaste vinter aldrig eldades. I det
längsta hade Gyllenhjelm fått åtnjuta sin vapenbroders
sällskap. Ehuru erbjuden att utvexlas hade De la Gardie
villigt delat vännens öde, till dess slutligen sveket
skilde dem åt. De hade nemligen båda fått löfte att
utvexlas, De la Gardie frigafs, men Gyllenhjelm
återfördes till fängelset trots det erhållna löftet. Först efter tolf
år och på bemedling af Sigismunds gemål drottning Anna
lossades hans bojor; men ej förr än efter tretton och ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
