Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
NYA RF. TIDEN.
öfriga krigsförrådet skadadt af regnet. Anders
Lennartson afrådde lifligt anfallet, men fick derför af hertigen
uppbära beskyllningen att vara rädd för fienden. Konungen
intog en särdeles gynsam ställning på höjderna vid Kerkhohn
nära Kiga, fienden åter var inklämd mellan de tre gånger
starkare Svenskarna samt Dünafloden. Men Kodkiewicz’
rådighet räddade honom. Genom en låtsad flykt lockade
Polackarne svenska hären ned pä slätten, och nu angrep
det polska rytteriet med förtviflad häftighet de utmattade
Svenskarne. Nederlaget blef allmänt, och förgäfves
kämpade konungen sjelf och Anders Lennartson m. fl. med
yttersta ansträngning för att hejda Svenskarnes flykt,
9,000 man stupade, bland dem den tappre Anders
Lennartson, 500 togos till fanga. Karl sjelf skulle hafva
blifvit tillfångatagen, om ej Lifländaren Henrik Wrede
gifvit honom sin häst och låtit sig sjelf nedhuggas af fienden.
Karl kastade sig i sadeln och kom genom W redes
sjelf-uppoffring ur faran. Konungen visade sin erkänsla genom
att förse den fallnes enka och barn med rikliga
förläningar i Finland, ätten upphöjdes sedan af drottning Kristina
i friherrligt stånd.
Utom sig af förtrytelse skyndade Karl tillbaka till
Sverige. I bref till rådet hade han redan berättat sin
olycka, i det han ondgöres på sina krigare, "hvilka," säger
han, "som en hop höns sprungo undan och läto hacka sig
i nacken, hvaraf de ock bära märke". Hemkommen
sammankallade han ständerna till en riksdag i Örebro, der
han påminde dem Svears och Göters gamla dygd att
offra allt för fosterlandet samt erhöll genom sina kraftiga
ord förnyad hjelp till kriget. Detta företer för Öfrigt
under Karls lifstid inga vigtigare händelser. Zamoisky
dog år 1605, i Polen var man missnöjd med Sigismunds
regering, och härigenom förlamades anstalterne så att
frukterne af segern vid Kerkholrn gingo alldeles förlorade.
Svenskarne fingo på nytt öfverhanden och utbredde sig
öfver Lifland.
o
År 1607 i medlet af mars månad firades konung
Karls kröning i Upsala. Karl, som i sitt hvardagliga lif,
i synnerhet bland allmogen, lät sig nöja med den största
enkelhet, omgaf sig deremot vid högtidliga tillfällen
med den största prakt. Omgifven af främmande furstar,
och sändebud samt sitt rikes förnämsta adel anträdde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
