Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2(268 NYARE TIDEN.
at’ sig sjelft. Till en början utan annat bemyndigande
än clet honom at’ Gustaf Adolf meddelade förtroendet, att
leda krigsrörelserna i Neder-Rhenska kretsen, hade han det
ofta äfventyrliga varfvet att sammanhålla de oenige,
uppmuntra de motvillige eller ljumme, anskaffa medlen till
krigets fortsättande och bland det talrika tyska folket
upprätthålla den lilla svenska statens anseende och intressen. Oiu
inan måste beundra Axel Oxenstierna för hans kraft och
beslutsamhet att ordna förhållandena inom Sverige efter
konungens död, så kräfver hans skicklighet och mod
att upprätthålla sakerna i Tyskland i ej mindre grad
efterverldens erkännande och beundran. "Bördan är
odräglig," säger han sjelf i bref till sin bror riksdrotsen,
"och jag hade fulla skäl att lemna den, om ej ära och
samvete hölle mig tillbaka." Sina bröder i rådet
förmanar han: "låter icke uppehålla eder af småsaker och
enskilda afseenden; förnöter ej heller tiden i rådet med
fåfänga samtal, såsom stundom plägat ske; utan besinner,
att andra tider fordra andra seder. Våren ej heller
klenmodige och obeslutsamme i regementet och lider intet
snicksnack, ej heller någon, som icke gör ett med eder!
Den, som icke torstår saken, han tige stilla och lemne
clet åt en annan, men hålle likväl ined! Akter eder för
trätor! Viker den ene för den andre och förer regeringen
med det anseende, som sig uppå vett, förstånd och
försigtighet grundar."
I Tyskland hade katolikerne genom kon ängens död
fattat nytt mod. Österrike förde åter samma
öfvermodiga språk, som det gjort, innan det blifvit tuktadt af
Gustaf Adolfs svärd. Mot protestanterne i de kejserliga
arfländerna anstäldes grymma förföljelser. Wallenstein
tillät sig de hårdaste utpressningar, och kejsarens
bundsförvandter uppmuntrade med rika löften om undsättning
i både folk och penningar hans nit för den katolska tron.
Fredsunderhandlingar bragtes väl å bane, men
under-höllos å katolikernas sida blott för syns skull och utan
att Sverige ens blef inbjudet att uti dem taga del.
Mångenstädes i Tyskland, ej blott på katolska, utan
äfven på protestantiska sidan, visade man sig föga nöjd
ined främlingarnes inblandning i Tysklands strider. Det
föreföll sårande för Tyskarnes högmod, att Svenskarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
