Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
KARL X:S FÖRSTA DANSKA KRIG.
förhållanden voro honom till ingen nytta, och söka en
särskild fredsunderhandling. I)e dertill utsedda Danskarne
och engelska sändebudet, som skulle vara fredsmedlare,
hade begifvit sig på väg tör att möta de svenska
kommissarierna i Rudkjöbing på -Langeland, men de hade
icke kommit längre än till Vordingborg på Själland, då
de den 11 febr. mötte svenska arméens förtrupper och
strax derefter konungen sjelf åkande i en släda i spetsen
för 200 finska ryttare. Konungen helsade ’vänligt på
Engelsmannen, steg ur sin släda och sade med förundran:
"är ni här, herr ambassadör?" — "Ja," svarade denne,
men i sanning, det som hos mig väcker en större för
undran, är att finna eders majestät här!"
Svenskarne framryckte emellertid i djup snö genom
starka dagsmarscher på Själland, medan Gustaf Otto
Stenbock, hvilken, såsom förut är nämdt, förde befälet på
svenska sidan om Öresund, erhöll Karl Gustafs
befallning att infalla i Skåne, slå läger mellan Helsingborg
och Landskrona och skicka 2,000 man öfver till Själland.
Konungen hade på sitt tåg hunnit en mil från
Köpenhamn, då engelske ambassadören försäkrade honom, att,
om han ville stanna, skulle han inom tjugufyra timmar
hafva en säker fred.
Ställningen var högst ovanlig och innebar för båda
de stridande makterna stora faror. Men Karl Gustaf
hade ögonblicket i sin hand, han stod som segrare
utanför sin fiendes hufvudstad. Köpenhamn kunde i en
stormning vara taget, Danmark skulle dermed sannolikt hafva
upphört att vara ett sjelfständigt rike, och Karl Gustaf
var derföre ock den, som dikterade freden.
Genom denna så minnesvärda fred, som tecknades
i Danmarks gamla hufvudstad Roeskilde den 17 februari
1658, erhöll Sverige den gestalt, som det än i dag
innehar, och blef ett inom sig afrundadt helt. Det hade
förut, oaktadt de lysande segrarne och de gjorda
eröf-ringarne på främmande kuster, "på sin egen kontinent
varit endast ett fragment," ett vidsträckt, men stympadt
landstycke utan naturliga gränser. Nu åter var det
genom Östersjöns och Kattegats vågor i söder och
sydvest och genom tjellryggen i norr och vester afskildt
från den danska makten. Freden i Roeskilde förvärf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
