Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL Xi:S ENVÄLDE.
163
heller förblifvit fria från förluster. Borgerskapet trycktes
af nya bördor, i synnerhet i Stockholm, der
inqvarterin-gen var mycket tung. Hela landet fvldes med oro. —
Olycksbådande rykten utspriddes, oroliga rörelser
förspordes i landsorterna. Våldsamheter föröfvades mot
ståthållaren Piper, som i Ingermanland skulle verkställa
reduktionens domar och öfver allt visade sig en sådan
gen-sträfvighet mot deras verkställande, att ett strängt plakat
måste utfärdas för att skydda dem, som skulle sätta i
verket de hårda besluten.*)"
Lika orimligt som det vore att förneka
reduktionsverkets rättsenlighet, lika svårt torde det vara att
försvara reduktionskommissionens alla åtgärder. I
landslagen stadgades uttryckligen att konungen egde rätt att
återtaga bortgifna eller förlänade kronogods: men så väl
vid reduktionen, som vid förmyndareräfsten gick man ej
sällan för långt och handlade med en hårdhet, som
stämplade hela indragningsverket som en olaglighet.
21. Utsträckningen af Karl den elftes envälde.
Är 1680 hade ständerna och konungen, såsom
bekräftande deras beslut, upphäft rådets myndighet, väl ej
på papperet, men i verkligheten, ty då konungen egde
rätt att, hvilketdera han behagade, tillfråga rådsherrarne
eller icke, så var rådets politiska betydelse i
verkligheten upphäfd. Detta var det första betydelsefulla
steget till införandet af enväldet. Det andra togs 1682,
då konungen riktade sitt anfall mot ständernas makt och
ingrep i deras lagstiftningsrätt och det sista och tredje 1693,
då "Kongl. Majestäts ständer," såsom de numera kallades,
helsade sin herskare "såsom en enväldig, allom bjudande
suverän konung, som hade makt att efter sitt behag styra
sitt rike." Då vid sistnämnde riksdag ständerna jemväl
tillerkände konungen rätt, att "under krig uppnegociera
medel utan ständernas hörande," så var indirekt
beskattningsrätten lagd i konungens händer. Huru envåldsmakten
användes, att utom gränserna af lag och billighet utsträcka
’1 Carlson, Pfalz, huset, del. 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
