Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL XIi:s MARSCH TILL UKRAINE. 1Ö3
med friska trupper, samt medförde kläder och lifsmedel
för den utblottade hären, och att sedan i förening med
Lewenhaupt marschera på Smolensk, lät han af
kosackhet-mannen Mazeppa, som med svensk hjelp ville göra sig
fri från Rysslands öfvervälde och lofvade hjelptrupper
och riklig tillförsel, öfvertala sig till en besvärlig marsch
inåt det, af oerhörda skogar och stepper genomskurna,
Ukraine. Icke dess mindre hade han i början någon
framgång. Den 4 juli 1708 vann han en lysande seger vid
Holofün i Lithauen, der Svenskarne med värjan i hand
vadade öfver en å, angrepo och slogo den mångdubbelt
starkare fienden. Xarls afväg till Ukraine hade
emellertid gifvit Ryssarne tillfälle, att samla hela sin makt mot
Lewenhaupt. Yid Liesna nödgades denne general att
uthärda en strid mot en betydlig rysk öfvermakt, och,
oaktadt de mest lysande prof af tapperhet, förmådde
han endast med uppoffring af artilleri, tross och förråd
att slå sig igenom med sin återstående ringa styrka och
upphinna den framåt ilande konungen.
Efter de ihållande höstregnen, som alstrade sjukdomar
och gjorde vägarna ofarbara, inträffade en ytterst sträng
vinter (1708—09). Likväl fortsatte Karl, trots alla
föreställningar och oaktadt Mazeppas löften visat sig vara
falska, oafbrutet sin marsch. Många bland hans härdade
soldater dukade under för kölden, många hundra frösö
händer och fötter af sig, fiendtliga skaror omsvärmade
Svenskarna på alla håll och begagnade hvarje tillfälle
att angripa. Köld och ansträngningar förlamade
soldaternas mod och bristen på lifsmedel bröt äfven den
starkastes krafter. Såsom ett drag betecknande den rådaude
nöden berättas följande: En dag framträdde en gammal
krigare och visade konungen en svart, möglig brödbit,
som var hans enda föda. Karl tog brödet och förtärde
det i allas åsyn, yttrande: ’’Det är icke godt, men man
kan äta det." Det enda, som i denna nöd uppehöll modet
hos trupperna, var konungens eget föredöme. Sjelf delade
han alla deras mödor och försakelser, ofta sof han på bara
marken och värmde sitt tält med glödgade kanonkulor.
Svensk historia.
III.
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
