Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUDALÄRA OCH GUDSDYRKAN I NORDEN". 11
I sina enklaste grunddrag var åsaläran gemensam för
alla germanska folk, men den blef i många stycken olika
hos olika stammar. 1 Sverige synes Tor alltid ha varit den
bland gudarne, som mest dyrkades af menige man; i Uppsala
tempel intog hans bild platsen emellan Oden och Frej (Frö).
Tor var ej blott åskans och den kroppsliga styrkans gud,
han var också den, som skyddade både gudar och människor
mot jättar och troll och annat ondt. Det är möjligt, att
Oden och Frej först senare börjat dyrkas i vårt land;
Odens-kulten skulle då ha kommit till Sverige från Tyskland
och dyrkan af Frej jämte Njord och Freja från Danmark.
Oden var från början en krigsgud, men hans betydelse
utvidgades småningom. Han blef himmelens gud, och solen var
hans öga, med hvilket han såg allt hvad som tilldrager sig
i världen; han blef den allseende och allvise, den ordnande
och styrande guden, och slutligen dyrkades han såsom gudars
och människors skapare och fader, Allfadem.
Gudarne fattades först såsom personifierade naturkrafter
men fingo med stigande utveckling tillika en andlig och sedlig
betydelse. På samma sätt fattades dat onda först såsom det
råa, vilda, förstörande i naturen, representeradt af jättarne,
men sedan utvecklade sig därur begreppet af det moraliskt
onda. Loke var från början den allt förhärjande eldens
herre men blef slutligen den onde guden, som inför sveket
och annat ondt bland gudar och människor. Slutligen
anstiftar han Balders död (Balder = det lifgifvande solljuset,
sedan oskuldens och rättrådighetens gud), och därmed är
stödet för världsordningen fallet; det stundar till världens
undergång eller ragnarök.
Gudstjänsten. Gudarne dyrkades hufvudsakligen genom
blodiga offer eller blot, och dessa offer förrättades dels under
bar himmel på ett slags stenaltaren, som kallades harg, dels
i gudahus eller hof, hvilka vanligen pryddes med gudarnes
bilder. De förnämsta tempel i Norden voro de i Uppsala
(de höga salarna), Lejre på Själland och Mären nära Trondhjem.
Gudstjänsten var så enkel, att den ej kräfde något särskildt
prästestånd; folkets höfdingar voro hvar på sin ort
gudstjänstens vårdare och tempelföreståndare. Hvarje år höllos tre
stora offerfester, vårblotet, höstblotet samt midvinter- eller
jul-blotet, som var det förnämsta. I allmänhet offrades djur men
stundom trälar och krigsfångar; ja, sagan berättar, att till och
med konungar blifvit offrade af folket till gudarnes försonande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
