Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRMYNDARNES INRE STYRELSE.
215
fred i Prag, till hvilken de protestantiska ständerna i
Tyskland inbjödos att ansluta sig; ville svenskarne ej foga sig
häri, skulle de fördrifvas ur riket. De flesta tyska ständer
skyndade att försona sig med kejsaren; af de mäktigare
furstarne förblef endast landtgrefven af Hessen-Kasset Sverige
trogen. Nu fann Richelieu för godt att kraftigare ingripa
i kriget, på det kejsaren ej måtte få alldeles öfverhand.
Frankrike lät sina härar inbryta i Elsass, och hertig
Bernhard med sina trupper gick i dess tjänst. Äfven Oxenstierna
nödgades vända sig till Richelieu och gjorde ett personligt
besök i Frankrike. När han återkom till Tyskland, ägde
Sverige blott en krigshär kvar på tysk botten; denna stod
i trakten af Magdeburg under Johan Banérs befäl och hotades
af en öfverlägsen sachsisk styrka.
Sådan var ställningen i Tyskland, då det sex-åriga
stilleståndet med Polen gick till ända, och konung Vladislav,
Sigismunds son och efterträdare, hotade med krig. Genom
Frankrikes bemedling slöts dock i Stuhmsdorf ett nytt
fördrag med Polen, hvarigenom Sverige afstod sina
besittningar i Preussen, emot det att stilleståndet förlängdes på
tjugusex år, 1635. Det var i Sverige en allmän längtan efter
fred äfven med kejsaren, och kanslern var färdig att sluta
fred på de billigaste villkor. Men det bref, som han härom
tillskref kejsaren, lämnades obesväradt. Det återstod för
svenskarne intet annat val än att antingen låta sig skymfligt
förjagas från Tyskland eller med vapen i hand tillkämpa sig
en hederlig fred. De valde det senare, och friska trupper
afgingo till Tyskland att förstärka Banérs här.
Förmyndarnes inre styrelse.
Axel Oxenstierna åter i Sverige. Då ingenting mer
kunde uträttas på underhandlingens väg, återvände Axel
Oxenstierna till Sverige 1636 och intog sin plats i
regeringen, till namnet såsom rikskansler men i verkligheten
såsom riksföreståndare. Både rådet och ständerna böjde
sig för hans öfverlägsna förmåga och stora anseende och läto
i de flesta fall leda sig af honom. Hans förnämsta
motståndare i rådet, Per Brahe* och Johan Sicytte, gåfvo snart
vika för honom. Den förre var under några år general-
* Se stamtaflan å följande sida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
