- Project Runeberg -  Hans fäders Gud och andra berättelser från Klondyke /
100

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mannen med ärret

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


av det hela i all bekvämlighet. Sedan sjömannen
hade uttömt hela sitt ordförråd med alla dess
kombinationer, tystnade han och började fundera av alla
krafter, medan hans ögon ihärdigt följde solens gång,
där den steg uppåt från öster med rent otillbörlig
hastighet. Hans hundar trängdes omkring honom,
undrande över att de icke för längesedan hade fått
seltygen på sig. Hans hjälplöshet oroade dem. De
hade en förnimmelse av att någonting var på tok,
fastän de icke visste vad, och de trängdes omkring
honom, tjutande av medkänsla.

»Bort med er, indianpack!» skrek han och försökte
sparka till dem genom att vrida och slingra sig som
en mask, och nu gjorde han den upptäckten, att han
måste ligga alldeles invid randen av en sluttning. Så
snart hundarna hade skingrats, började han fundera
över vad denna sluttning kunde betyda, som han
kände fanns där, men icke kunde se. Det dröjde icke
länge förrän han kom till en riktig slutsats. Det
ligger i sakens natur att människan är lat, tänkte han.
Man gör inte mer än man behöver. Om en man
bygger en hydda, måste han täcka taket med jord. Och
naturligtvis bär han inte jorden längre än det är
absolut nödvändigt. Därför låg Jim Cardegee nu
utan tvivel vid randen av den grop, varur jorden
hade hämtats till taket på Jacob Kents hydda. Och
han kom på den tanken, att om han på lämpligt sätt
drog nytta av vad han nu hade utfunderat, så skulle
det möjligen förskaffa honom någon tidsutdräkt. Han
började nu ägna sin uppmärksamhet åt
älghudsremmarna, med vilka han var bunden. Hans händer
voro bakbundna, och då han tryckte dem mot snön,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:15:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fadersgud/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free