Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Där vägen delar sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
männen ett slags skärm bakom sig — ett stycke tält-
duk, sträckt mellan ett par träd i fyrtiofem graders
vinkel. Denna skärm uppfångade den från elden ut-
stålande värmen och återkastade den ned på ligg-
platsen. En fjärde man satt på en släde, som var
dragen nära intill elden; han var sysselsatt med att
laga mockasiner. En hög fruset grus och ett primi-
tivt vindspel till höger utvisade var de tre männen
dagligen arbetade under ett ängsligt sökande efter
guld. Till vänster stodo fyra par snöskor uppresta,
utvisande det sätt, varpå vägen skulle fortsättas, då
de tre männen lämnat lägrets tilltrampade snö bak-
om sig.
Den schwabiska folkvisan ljöd underligt melan-
kolisk under Nordlandets kallt glimmande stjärnor,
och den hade ingen god inverkan på dessa män, som
hade samlats omkring elden efter dagens arbete. Den
väckte en tung längtan i deras inre, en plågsam trå-
nad, som var besläktad med hunger, och den drog
deras tankar söderut över berg och floder till soliga
länder.
»Tyst, för Guds skull, Siegmund!» utbrast en av
männen. Han knöt plågad sina händer, men han
gömde dem i vecken av björnhuden, på vilken han låg.
»Varför det, Dave Wertz?» frågade Siegmund. »Var-
för ska jag inte sjunga, när mitt hjärta är gladt?»
»Därför att du alls inte har någon orsak till det,
ska jag säga dig. Se dig omkring, pojke, och tänk på
den föda vi ha fått nöja oss med under de senaste
tolv månaderna — och hur vi ha levat och trälat
som kreatur!»
Siegmund, den guldhårige, följde uppmaningen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
