Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfverlägsenhet öfver oss... Är det deras ungdom? Nej, det
är icke ensamt ungdomen. Månne ej denna
öfverlägsenhet beror därpå, att deras uppträdande ej så mycket
som vårt förråder herremannen?»
Kirsanov sänkte hufvudet och öfverfor med handen
sitt ansikte.
»Men förakta poesien?» frågade han sig själf
omedelbart därpå, »ej ha sinne för konsten, för naturen?...»
Han lät sin blick vandra rundt omkring, liksom han
sökt göra klart för sig, hur det var möjligt att icke älska
naturen... Dagsljuset aftog hastigt, solen hade gömt
sig bakom en liten lund af aspar, belägen en half verst
från trädgården, och kastade en ändlös skugga öfver de
orörliga fälten. En bonde färdades till häst i traf fram
på en smal stig, som gick långs med skogslunden; ehuru
han befann sig i skuggan, syntes tydligt hela hans yttre,
och man varseblef till och med, att hans rock var lappad
på axeln; hästens fötter rörde sig med en
regelbundenhet och tydlighet, som var angenäm för ögat. Solens
strålar inträngde i lunden, genombröto småskogen och
målade asparnas stammar i en varm färgton, som gaf
dem utseende af furustammar, under det deras nästan
blåa löfverk öfvertäcktes af en matt himmel, svagt
purprad af aftonrodnaden. Svalorna flögo mycket högt;
vinden hade alldeles stillnat af; fördröjda bin surrade
svagt och liksom halfslumrande i jasminbuskarnas
blommor; en kolonn af flugor dansade öfver en enstaka gren,
som sköt ut i luften. »Min Gud, hur skönt är ej allt!»
tänkte Kirsanov, och några vers, som han gärna
upprepade, höllo på att undslippa hans läppar, då han
påminde sig Arkadi och Stoff und Kraft och teg;
men han satt kvar och hängaf sig fortfarande åt det
angenäma och vemodsfulla nöjet af ensliga drömmerier.
Hans långa vistande på landet hade gifvit honom smak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
