Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mindre hängifven fromma bruk än hon.) Men fader
Alexis önskade lifligt att få göra din bekantskap; Jag
är säker på att du kommer att tycka om honom. Han
tar sig gärna ett parti kort och... men detta blir oss
emellan... röker sin pipa lika bra som hvilken annan
som helst.»
»Nå godt, vi skola efter middagen spela ett parti
ieralasch[1], och jag skall vinna.»
»Ha! ha! ha!... det få vi se.»
»Hvad? Du ämnar kanske visa din skicklighet?»
sade Bazarov med ett alldeles egendomligt tonfall.
En lätt rodnad visade sig på Vassili Ivanovitschs
bronsfärgade kinder.
»Du borde skämmas, Ievgeni!... Hvad som för
länge sedan händt, hör ju ej hit. Nå ja, jag kan gärna
bekänna inför vår unge vän, att jag i min ungdom hade
denna passion, men jag har dyrt fått betala den!...
Så varmt det är i dag. Tillåten mig att få taga plats
bredvid er, om jag icke stör er?»
»Visst icke», svarade Arkadi.
Vassili Ivanovitsch satte sig pustande på höet.
»Denna hviloplats», sade han, »påminner mig, mina
bästa herrar, om mitt lif som militär, bivakerna,
ambulanserna; man slog sig då ned, liksom vi nu, invid någon
höstack, när nämligen någon sådan fanns på stället.»
— Han drog en suck. — »Åh, jag har under mitt lif
fått se tillräckligt med grymheter! Hör på, jag skall med
er benägna tillåtelse berätta för er en episod från pesten,
som decimerade oss i Bessarabien.»
»Och som du hade att tacka för
Sankt-Vladimirs-korset», sade Bazarov; »jag vet, jag vet... I
förbigående sagdt: hvarför bär du det icke?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
