Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV - XXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Han har somnat», svarade hon ännu lågmäldare.
Bazarov skulle icke vakna mer. Han förlorade
fullständigt medvetandet på aftonen och dog dagen därpå.
Pater Alexis visade honom kyrkans sista tjänst. Då man
gaf honom sista smörjelsen och den heliga oljan rann
ned på hans bröst, öppnades ett af hans ögon, och det
såg ut, som om, då han varseblef prästmannen i full
ämbetsdräkt, det ångande rökelsekaret och de påtända
vaxljusen framför helgonbilderna — någonting liknande
en rysning af fasa öfverför hans vanställda ansikte...
men detta räckte endast ett ögonblick. När han
utandats sin sista suck och hela huset genljöd af klagorop, greps
Vassili Ivanovitsch af en hastig sinnesförvirring. »Jag
har lofvat att göra uppror!» skrek han med hes röst och
blossande, förvridet ansikte samt lyfte därvid upp de
knutna händerna, liksom om han gjort en hotande
åtbörd åt någon, som fanns i luften; »... och jag skall
göra uppror!... jag skall göra uppror!»
Men badande i tårar hängde sig Arina Vlassievna
om hans hals, och de föllo tillsammans ned med sina
ansikten mot marken — »alldeles som två lamm»,
berättade sedermera Anfisuschka i förstugan, »som två lamm
vid den hetaste tiden på dagen»; de föllo på knä
samtidigt och sida vid sida.
Men dagens hetta försvinner, och aftonen kommer
och sedan natten — natten, som bereder alla pröfvade
och trötta en lugn fristad...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
