Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dagbräckning. Skogshed i hufvudstadens grannskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
Jag också längtar hem, till skuggrik boning,
Att slippa denna sol, som sticker opp,
Och detta slisk af dagg och blomsterdoft.
DROTTNINGEN.
Jag vet: du är ej synnerlig natur-vän.
SYSIS.
Natur-vän? - Pjoller! inlärdt känslopjåk! -
Natur? Det fanns i fordna dar en sådan:
Stark var då jorden än; af eld och makt
Dess inre svällde, brast, och jättekrafter,
Framstörtande derur i vildglad ungdom,
Yid muntra nattsken, röda vådeldslågor,
Med klippor lekte boll - det var en lust!
Hvartut man såg, i brand volcaner, haf
I skyhög hvirfling, och på tummelplatsen
Omsider stodo mausoleer fram,
Dem segrande titaner byggt åt fallna.
Ja, skiffer, kalk, porphyr, basalt, - det var
En verld, som dugde! Och hvad har i stället
För denna fagra stenverld kommit?
DROTTNINGEN.
Nå,
En verld, som kan bebos af menniskor.
SYSIS.
Ja visst! - I spillrorna en klemmig örtslägt
Har nästlat in sig, fullt sitt öde värd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
