Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En nejd i Slottsparken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
En blick, som skådar tingens dolda grund,
En makt, som herrskar öfver deras andar . . ,
DEOLÄTUS
hastigt.
Allt som man ser den saken, min Prinsessa!
Man säger, att jag är en svartkonstnär.
Ej neka kan jag, att jag ofta lefver
Bland varelser, dem jag blott ser och känner!
Men att jag stundom hämtar ur mig sjelf -
Jag vet ej hvarifrån - en verld i smått,
Skön som en syn i barnets morgonslummer,
Och fäster den framför mig på ett papper,
Der andra säga att de skåda den,
Och njuta, hvad jag sjelf dervid ej njutit -
Ty, som Naturen skapar vår och vinter,
Sjelf medvetslös af värma och af köld,
Och som volkanen slungar lavan opp
Likgiltig, om hon bränner eller närer
Det paradis, som blommar på dess yta:
Så, drifven blindt utaf ett inre tvång,
Min dröm bär Ömsom färg af qval och vällust;
Fastän åtminstone den sista alltid
En främling varit för mitt slutna bröst -
Att mig ett sådant tidsfördrif beskärts,
Det är, vid Gud! dock ännu mera sällsamt;
Och då jag dertill nyttjar svarta tecken,
Så kan en dylik konst, med rätta visst,
Förtjena namnet af den svarta konsten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
