- Project Runeberg -  Fågelkåserier /
93

(1921) [MARC] Author: Reinhold Ericson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ladusvalan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dem har hon en viss klockarekärlek. Eller kanske det är
insekterna, hon mest älskar — dessa insekter, som särskildt trifvas i
odlade trakter, där det finnes folk och kreatur.

Svalan är arkitekt — åtminstone murare. Af lera med några
inblandade strån konstruerar hon under någon takfot ett
skålformigt, hållfast bo, hvars inre hon fodrar med torrt gräs och fjädrar.
Här lägger lilla frun 5 à 6 små för innerligt söta ägg, hvita med
röda prickar, cirka 20 mm. långa och 14 mm. tjocka. Husmodern
rufvar ensam, men om nätterna sitter husbonden bredvid boet;
om dagarna skaffar han lilla gemålen mat, ju läckrare dess bättre.
Matfriskare varelser än svalungarna, då de fått några dagar
på sig, får man leta efter. Det är ett riktigt nöje att sitta och
betrakta den lilla kullens sex hufvuden utom boöppningen och
huru näbbarna spärras upp, då far eller mor som en oljad blixt
kommer susande med proviant i munnen. I tur och ordning få
nu de unga en smula af sitt dagliga bröd, som består af mjuka,
i flykten fångade insekter. Denna proviantering pågår hela dagen,
men fullt belåtna bli de små visst aldrig. Då kvällen kommer
och skuggorna falla, nalkas emellertid Jon Blund äfven den lilla
hängande bostaden; då slutas både näbbar och ögon, och det
hvissel-gnisslande gnyet och kifvet om flugorna tystnar till
morgonen.

Ett särskildt besvär — men tydligen mycket kärt — ha
föräldrarna, då de skola lära sina små att flyga. Så helt och hållet
med lampor går det ej, ty småttingarna äro fega och misstro sina
opröfvade vingar. Hur det är, så lockas en efter annan ut ur
boet och blir synbarligen gladt öfverraskad af att ’det går’. Om
någon af ungarna alls icke törs utan sätter sig till motvärn, så
tar pappa i med hårdhandskarna och] hyfvar honom ut i luften,
som ju framdeles skall bli ’hans element’.

Att svalungarna själfva skola kunna förskaffa sig sin föda,
äfven sedan de hjälpligt lärt att begagna vingarna, kan naturligtvis
ej begäras. Ty att flyga är ett och att jaga ett annat. Att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:17:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fagelkas/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free