Hon räknar i stället frändskap med nattskärran och med de granna kolibriarterna i Amerika. Latinska namnet är Cypselus apus. På svenskt provinsspråk heter hon ringsvala, gråsvala, svartsvala, kyrksvala, taksvala, nattsvala, regnsölu, solsvärta och svalhök. I folkföreställningen är hon sålunda tydligen en svala. — Vi äro ledsna öfver att nödgas rubba denna öfvertygelse. *

Göken.

(Fig 38; tafla VI.) Det är en underlig prisse, som skall blifva föremål för denna enkla betraktelse, ja, så underlig att han saknar motstycke inom fåglarnas talrika familj. Först är det hans inträde i denna världen, som är högst oregelbundet. Hans föräldrar äro rent af ett patrask, som kastar sin afkomma på fattigvården. Huruvida de äro ordentligt gifta, veta vi ej; kanske lefva de i ett slags samvetsäktenskap. Faktum är emellertid, att de icke alls befatta sig med bosättning, rufning, ungdomens uppfostran och tockedär. Att äta och dricka, frambringa ett obestämbart antal ägg samt att ropa kou-kou kou-kou! om vårarna tyckes vara deras enda sysselsättning. Släktets fortplantning beror emellertid icke på någon slump. Oregelbundenheterna äro rent af satta i system. Gökherrskapet anländer till vårt nordiska land i slutet af april eller i början af maj, allt efter som väderleken tillåter. De resa säkerligen icke i flockar; tilläfventyrs i små grupper. Ingen har sett dem komma. Men en vacker dag, då det är mildt i luften och lugnt i skogen, hör man från en grantopp det allbekanta lockropet, som icke är vackert, bara egendomligt. Och då tror man, att sommaren tager sin början.