Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tallbiten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blott äro en obetydlighet mindre än starägg. Det säges, att båda
makarna hjälpas åt med rufningen.
Det bör vara en mycket fridsäll och lugn tillvaro, dessa makar
föra och njuta af däruppe i höga nordens dystra barrskogar, som
dock sommartiden badas i ett nästan ständigt solljus. Människor
se de sällan eller aldrig, och därför bli de så naturliga, så
godtrogna och så orädda. Turister ha berättat oss, att tallbitarna äro
så omedvetna om allt ondt, falskt och fiendtligt, att man nästan
kan taga dem med händerna. Därom kunna vi sörlänningar för
resten själfva öfvertyga oss.
Ty det händer ofta nog, att de hembygdskära och
lokalpatriotiska tallbitarna ge sig ut på resor, hvilka då sträckas så långt ned
som till Danmark och Nordtyskland, där de alltid väcka uppseende
genom sin lysande fjäderskrud och sitt förtroendefulla uppförande.
Hos oss i mellersta och södra Sverige äro de icke så alldeles
sällsynta, då högvintern pressar ned temperaturen och med sin
hvita mantel inhöljer fält och skogar, dalar och berg. Då
uppenbarar sig plötsligt ett större eller mindre sällskap af dessa lysande
främlingar och slå sig ned i oxlar eller rönnar, hvilkas bärskördar
ännu icke plundrats af deras grannar och vänner från höga
norden, sidensvansarna, eller af hembygdsfolk — trastar med
vederlikar. Då njuter tallbiten sitt sorgfria väsen och spisar, hvad som
för honom är sydfrukter med strykande aptit. I vanliga fall blir
han genast observerad och ganska närgånget tagen i skärskådande.
Men — som vi förut sagt — han saknar världsvana och förstår
ej att vara rädd. Man kan helt lugnt närma sig, sticka upp ett
limspö och fånga honom. För bössbärande och skottplottrande
pojkar är han ett lätt byte — ack, till hvarken nytta eller nöje.
Då fåglarne befinna sig vid lif och hälsa och röra sig bekymmerfria
och trygga bland bländhvit snö och tunga bärklasar, äro de
härliga att skåda. Ligga de där döda och orörliga — ja då äro de
blott en oredig kladd af granna fjädrar och ha hvarken rörelsens
eller formernas frihet och behag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
