Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pilgrimsfalken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Denna fågel är utomordentligt starkt byggd. Hans benstomme,
hans senor och hans muskulatur sakna nästan motstycke i
afseende på soliditet. Han är också fullt medveten om sin styrka. I
regel lefver han på änder, som han fångar i flykten, men han skyr
ej heller att anfalla fåglar, som äro vida större än han. En
zoolog har sett en pilgrimsfalk anfalla en trana. Då en så riskabel
kupp vågas, bruka emellertid två makar hjälpas åt. I nödfall
nöja sig emellertid pilgrimsfalkarna med vadare, trastar och starar.
De försmå ej ens grå- och gulsparfvar, i fall deras större villebråd
för tillfället håller sig undan.
Att pilgrimsfalken med förkärlek slår sig ned på Ombergs emot
Vättern vända branter har sin förklaring däri, att den på bergets
andra sida liggande grunda sjön Tåkern är utomordentligt fågelrik.
I dess vida vassfält och på tufvorna i mossarna omkring sjön
bygga tusentals änder, sothöns, beckasiner och andra vadare sina
nästen. Att komma öfver till detta Gosen är en ren barnlek för
én så stark flygkonstnär som pilgrimsfalken. Han gör med
kraftiga vingar några slag och befinner sig på ett par minuter i
jämnhöjd med grantopparna på bergets krön. Sedan gäller det blott
att glida utför och vidare att utse sitt rof. Ofta nog komma också
änderna i flockar öfver till Vättern, liksom för att tvätta sig i dess
renare och friskare vatten. I så fall är ej en längre
bergsöfver-fart ens nödvändig.
Såsom vanligt är bland roffåglarna är äfven hos
pilgrimsfalkarna honan störst. Då hanen mäter i längd cirka 400—425 mm.
håller honan 500—512. Jämväl i afseende på dräkten äro de olika.
Honan har hufvudet och nacken svartaktiga, ryggen och
vingtäckarna askblå med svarta spolar och svartaktiga tvärstreck,
öfvergumpen ljusblå med mörka tvärband, strupen hvit, på ömse sidor
begränsad af en bred, svart fläck, mage och sidor hvitgrå med
svarta tvärstreck, och öfriga undre delar svagt gulhvita med
rostfärgad skiftning, små svarta längdstreck på framhalsen och
bröstets främre del samt längre bakåt med bredare, rundade eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
