- Project Runeberg -  Fågelkåserier /
154

(1921) [MARC] Author: Reinhold Ericson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ejder.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sidan af munnen till den andra, var det mycket bättre om ejder
än det är nu för tiden. Vi bodde på Tångs udde då, och rundt
omkring vårt hus lågo ejdrarna ut ungar. Ett par byggde till
och med inne i vår bakstuga. De voro alls icke rädda.
Naturligtvis skattade vi bona om vårarna och så göra vi ännu. Ett
par ägg ur hvarje rede togo vi, och så hade vi dunet sedan. Där
det ligger i boet kring äggen, ser det så fint ut, att man tänker
på fjunet från maskrosorna, som flyger i luften. Det är så lätt,
men det sväller ut, så att en pressad handfull kan fylla en hel
kudde. Och mjukt är det att ligga på... Skafsår från sängbottnen
får man då inte...

Vinden var emot och vi måste kryssa. Det gick med fräsande
fart i långa slag. Focken var riktigt i sitt esse och gungningen
tycktes fröjda hans gamla sjömanssjäl.

I lä för en kobb lågo några fåglar och provianterade.

— Se där, sade lotsen, slöt piphufvudet i sin tjäriga högra
hand och pekade med skaftet, där ä’ några ejder, som harrarna
kunna roga sig med att se på. Vi ska’ hålla upp emot dem ett
grand styfvare och så vara tysta.

De vackra djuren gjorde ingen min af att lyfta, men deras
uppmärksamhet hade blifvit väckt.

Det var tre hanar och en hona, och vi hade godt tillfälle att
betrakta dem. Alla voro de bruna samt tecknade med halfmånar
af ljusare färg. Hanarna hade på vingarna ett bredt hvitt band.
Honan var något ljusare och hade endast ett smalt sådant
segment på vingen. Hon var rundvulen och såg kokett ut, där hon
makligt gungade på vattnet.

I vårdräkt är emellertid hanen så pass olika dem, vi nu sågo,
att man gärna kan antaga, att man för sig har en helt annan
fågel. Från näbben till bakom hjässan sträcker sig en nästan svart,
smal mask, som tangerar ögats underkant. Nacken skiftar i
ljusgrönt. Hela öfverkroppen går i hvitt, med rödgul skiftning på
bröstet och svagt grå på ryggen. Nedanför bröstet börjar med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:12:42 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fagelkas/0386.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free