Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wandsbeck invid Hamburg. Mot slutet af middagen blef
samtalet mera skämtsamt.
Två af herrarne föredrogo vid bordet ett par sånger,
som voro ganska fulla af sentiment och slogo mycket an.
Jag kan ej neka till, att jag var susceptibel. Ett par
verser i en halfmunter visa kallad »1 andarnes skuggiga
land» skref en af lieutnanterna sedan upp åt mig:
Der, ack der ingen Selma du möter,
Ej der någon kokhet Nektar-bål,
Der ej mer man dagen förnöter
Att älska och klinga din skål.
Derför än, medan pulsarna spritta
Och pickande hjertat pickar lif,
Töm ditt glas mot höstilens smitta,
Mot kölden i flickkammarn blif.
Denna sång gjorde mig emellertid något förlägen,
när jag såg bort till damerna; men fruntimmerna sågo
rätt tranquila ut. M:lle Rika syntes icke fästa någon
uppmärksamhet vid visans innehåll och samspråkade, strax
som sången var slut, rätt lifligt om något annat med
sin granne.
En af herrarna talade om, att man fått en ny
dans-lärare till staden, och påstod att fruarna borde besöka
honom för att lära sig en ny fransysk contradans med
vals; men fruarne påstodo att de hade nog af den lärdom,
som gamle Norcross gifvit dem i anglaise och qvadrille.
»Så roligt vi hade hos Norcross, der borta på Vallgatan
hos hökare Norlings!» Herrarne förklarade att Norcross
var urmodig. Man hade ju sedan haft dansmästare Hjelm
från Carlskrona, som hitförskrifvits af amiralitetsofficerarne,
när de tyckte att Göteborgsmamsellerna icke följt med
sin tid. Det skämtades ock med en gammal historia om
enkedrottningen, som efter sitt besök i Göteborg skulle
sagt: »I Göteborg är det mycket vackert, men vackrast
af allt är ändå Göteborgs cavalleri»! »Vi voro unga då»,
myste krigsrådet. Jag förmodar att drottningens beröm
skulle gällt borgerskapets dåvarande cavalleri, hvilket väl
nu knappast fins, fast man en och annan gång ser en
borgaruniformsjacka och hatt och värjgehäng. En af
herrarna hade olyckan att tappa en tallrik och blef mycket
förskräckt, men den glade värden ropade åt honom: »Låt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
