Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. X.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En elegant phaeton kom körande från staden med
ett par svarta, till formen mycket ståtliga men annars nog
besynnerliga hästar: de voro nemligen ulliga, nästan som
får; lectorn upplyste att de voro från Finland. Egaren
var en prydlig herre, som körde för två ännu rätt unga
damer. Lectorn meddelade, att det var en förmögen man,
- kanske köpman eller grosshandlare ännu, men egentligen
landtbrukare. Han egde en egendom utanför
Galgkro-garne, som hette Lagklarebäck. Hans namn var
Wahlberg. De två flickorna hette Ekman*). Jag var nog dum
att fråga lectorn, hvilken sjuklighet kunde plåga denne
till utseendet så friske och välmående herre och sålunda
förmå honom att lemna sitt landtbruk för att här söka
hälsa: »Antagligen lider han af samma farliga krankhet,
som Ni, min värdige herre», svarade den listige lectorn.
Men nu upptäckte jag den snälla fru
portraitmålar-innan, hon som är född polska och som varit eller är
gift med en svensk prest här i detta Göteborg. Jag hör
att mannen lefver, fast han just icke vidare låter tala om
sig numera, annat än när man kommer ihåg att han varit
med och planterat fattighus-alléen. Frun sväfvade framåt,
gamla menniskan, som om hon varit en flicka på tretton
år, med sin »castor-kask» och sin svarta taftssalopp med
en lös kjortelsäck eller reticule utanpå. Tydligen hade
hon någon helsning. Ja, fru Bagge och hennes syster
fru Tarras och fru den och den och ytterligare den och
den skulle snart komma och så äfven m:lle — Helleberg.
Jag ansåg mig naturligtvis skyldig att börja tala om
hennes konst och frågade om hon arbetade flitigt. Det
gjorde hon egentligen icke, men det var då också icke
hennes fel, ty nog ville hon arbeta. Men dels kommo
herrar från Stockholm och täflade med henne, dels hade
hon nu också fått medtäflare i sin konst från Köpenhamn.
Stockholmarne voro nog så oförskämda. De komme hit
och afbildade vederbörandes ansigten, och så hade de
högbarmade och smallifvade modeller deruppe som de
styrde ut i de grannaste kläder och satte de betalandes
hufvuden på; och naturligtvis blefvo fruarne här mycket
*) Den ena gifvetvis sedermera fru Wahlberg, den andra
antagligen sedermera grefve Baltzar Bogislaus v. Plåtens grefvinna.
Utgif varens anm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
